10 september
Tre veckor på motorcykel sätter sina spår och då inte enbart i form av diverse krämpor (nackspärren som inte vill ge sig, stickningar i gashanden och så själva sittdelen som aldrig riktigt kunde vänja sig vid den nästan 300 mil långa turen):
1.Gräset fortsätter växa och måste klippas, trots att det är höst.
2.Mina svampställen har haft besök av andra.
3.Morgonbadet några grader kyligare.
4.Och så Pekka, tuppen. Jag hinner inte ens stiga av motorcykeln innan han kommer springande.
- Hillevi har varit otrogen, nacka henne! vrålar han.
Vilket mottagande!
Men som tur är finns det också saker att glädjas åt:
1.VM-kval på Fiket på tisdag. Potten i vårt interna fotbollstips är nu uppe i 1.500 kronor. Tre tidigare omgångar och ingen har tippat rätt!
2.Salmbären är mogna och det finns massor.
3.Juryn till årets VM i dricke på Holmhällar i oktober är nu klar. Nästan. Jag ska bara ha tag på en "kvinna av folket", en sån har jag alltid med, så ring och berätta varför just du vill vara med!
4.Mina jästa surgurkor är helt formidabla i år.
Eftersom jag varit frånvarande har jag inte haft riktig koll på livet hemma på ön, men jag vet i alla fall att det gått hett till i Ojnareskogen. Mycket hett. När jag kom hem läste jag kollegan Mats Petterssons alldeles utmärkta krönika om svårigheten att försöka vara opartisk, eller våga framföra en "obekväm" åsikt i en infekterad debatt.
Inställningen är att den som inte är med är mot, skriver han.
Jag känner igen det där. Under min tid som reporter på Aftonbladet och krigskorrespondent i Vietnam fick jag utstå mycket spott och spe för att jag vid några tillfällen skrev om Vietnam-demonstranternas provokationer mot polisen (slag mot polishästarnas bakben med järnrör och kedjor). En hemskickad artikel från Vietnam om nordvietnamesernas grymhet mot barn i en liten by kom aldrig in i tidningen.
När jag berättade om detta vid en Vietnamdebatt på Borgen i Visby blev jag utbuad och en delegation med kända gotländska politiker och andra reste till Stockholm och Aftonbladet och krävde att jag skulle få sparken.
Mats P. om Nordkalk och Ojnare:
Vänner blir ovänner och fejder över generationer har startats över mindre saker än detta... Osäkerhet, rädsla och osämja sprids som skogseld... Jag har den största förståelse för de stenarbetare som ligger sömnlösa i dag av oro för vad morgondagen för med sig. Det finns två sidor av varje mynt.
Och vad är det nu som gjort Pekka så upprörd?
Jo, Hillevi ruvade i somras fram en enda kyckling i. Den är nästa svart.
-Är jag svart? Nej, jag är en mycket färggrann tupp, men definitivt inte svart. Jag kan inte vara far till den kycklingen!
Senare får jag veta att Pekka misstänker att Hillevi "vänstrat" med någon av sothönsen nere i hamnen! För något år sedan undrade jag i en krönika om en höna kan para sig med en fasantupp och fick svar från Bo Hammar i Hörsne (tror jag). Nej, en sådan kärlekshistoria är biologiskt omöjlig och då gäller det naturligtvis även sothöns.
- Hm, muttrar Pekka när jag berättar det.
Någon nackning är i alla fall inte aktuell.