Min förra krönika om det fria ordet, sociala medier och journalistiska dinosaurier, följdes glädjande nog av intensiv debatt på helagotland.se. I skrivande stund 217 inlägg, till stora delar om sajtens moderering. Kontrollen, ibland borttagandet, av inlägg som bedöms olämpliga.
Sajtens ansvarige utgivare har utlovat en del förändring på den fronten. Återstår att se vad som händer.
Återstår också att se om det bidrar till att lyfta debatten, som även bortom öns gränser betraktas med höjda ögonbryn. Dels för den genomsnittligt låga nivån, dels för att redaktionerna ses som märkligt ointresserade av att dra nytta av de sociala mediernas vidöppna dörrar. Svara på frågor. Ställa frågor. Fånga upp tips. Mötas.
Återstår därmed också att se om fler journalister pö om pö börjar se och söka nyttan - och nöjet!
Jag fortsätter hoppas. Och blogga. Och småtwittra.
På Katrineholms-Kurirens debattforum händer det grejer! En härlig härva har satt lokal och nationell tumskruv på journalistiken, de sociala medierna och den nya teknikens transparens.
Debatten kretsar kring Katrineholms kommunchef Mattias Jansson, som ofta och gärna använder sociala medier. Så pass att ortens tidning nu börjat granska nyttan kontra skattemedlen. Gott så. De nya forumens följder för demokratin behöver synas.
Så. I ett mejl till kommunchefen ställer Katrineholms-Kuriren 13 frågor om hans relation till sociala medier. Hur mycket tid han lägger ner, vad det kostar och hur det gagnar medborgarna. Sånt.
Frågorna känns tämligen vinklade. Mot kommunchefen. Mot sociala medier.
Och vad gör kommunchefen? Crowdsourcar! Lägger ut frågorna på sin blogg och ber om synpunkter och förslag på svar. Alla får läsa, alla får tycka.
På tidningen blir man skitsur. I en ledare anklagas kommunchefen för härskarteknik och för att ducka journalistisk granskning. Indirekt kritiserar KK självaste offentlighetsprincipen. En helig demokrati-ko.
Det får Twitter, bloggar och ledarsidor att koka. KK:s chefredaktör kontrar och kallar landets mest etablerade nättyckare för "bloggvalpar" - men gör dagen efter en pudel och säger att det var överilat.
Det är en rolig debatt. Men framför allt viktig, på riktigt. Det är 2011 och ingen journalist, ingen redaktion, har monopol på nyheterna. På hur de ska presenteras. Eller skapas.
Granskarna granskas. På gott och ont.
Jag ser med spänning och tillförsikt på utvecklingen! Det journalistiska uppdraget och perspektivet kommer att bestå - och behövas. Det är utförandet som behöver förändras. Moderniseras. Och det är inte läge att stoppa huvudet i sanden, eller fly. Inte heller att illa fäkta.
Fast... ibland misströstar jag lite. Ibland känner jag mig som Don Quijote. Den fattige adelsmannen som i Cervantes 1600-talsroman drar ut i världen för att, med lans och hjärta, upprätthålla sköna riddarideal.
Illusioner, hävdar vissa.
Nåväl. Om jag nu vevar lite passionerat yvigt så är det inte för att hålla väderkvarnarna borta. Tvärtom.
Jag försöker få fart på dem!
****
Bäst just nu:
Eva Sjöstrand. Helproffsig och myspysig konferencier.
Poetry slam. Nära, naket och nervkittlande roligt. I juni går SM i Visby. Det är tre kvalomgångar kvar.
Redbone, “Come and get your love". Sök på Youtube. Ta en klunk amarone. Höj volymen. Öka basen. Dansa!