Hellre paj än vanskött skinka!

14 decemberDet är söndag och jag har just varit ute på knappt meterdjupt vatten och tagit upp mitt laxnät.Två flundror och en fågel.

Foto:

Gotland2009-12-14 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det händer då och då att sjöfågel fastnar i näten och varje gång mår jag lika dåligt. Jag anar deras förtvivlade kamp för att komma loss, men har de en gång fastnat så har de inte en chans. I flera dygn har det varit så gott som vindstilla, så nätet har kunnat stå kvar i vattnet. Men nu... Nej, inte en fågel till! Så jag tar upp nätet och bestämmer att det inte ska bli något mera fiske före jul.
Men redan i bilen på väg hem ändrar jag mig. Kanske ett strömmingsnät. Jag har hittat ett intressant recept på gravad strömming - ättika, gräddfil, citron, gräslök - som jag vill prova.
Och sjöfåglarna fastnar inte lika lätt i strömmingsnätets små maskor.

Från och med nu och fram till jul blir det bråda dagar. Juldricken ska bryggas (tisdag), fårfiol,fläsk, korv och lax ska rökas, strömming gravas, sill läggas in, gran huggas och... (förträng! förträng! förträng!) julklappar köpas. Julklappsköparstressen är en av de absolut värsta stresserna och jag hatar julklappsköp lika mycket som jag älskar att få julklappar. Så ni förstår kanske dilemmat.
Men allt det där andra älskar jag. Röka till exempel. Jag har en rök ute på gården och i den kallröker jag alltid till jul. Det innebär 20-25 graders värme och mycket lång röktid. Eftersom jag i år är försenad med så gott som allting, så är det inte säkert att fårfiolerna hinner bli klara till jul. Men korvarna och fläsket hinner nog bli rökta
Ryktet om min rökning har spritt sig i trakten, så i år ska jag röka för sammanlagt fem familjer. Hoppas det blir plats över för mina egna korvar!

Årets fånigaste och mest onödiga julklapp hittar jag i Icakuriren:
Snöbollstången för 148 konor som fixar 60 bollar i minuten utan att du blir kall om händerna!
Oumbärlig vid snöbollskrig och tillverkning av snölyktor
.
Kall om händerna!

Blir det någon snö i jul?
SMHI:s långtidsprognos räcker inte längre än till på söndag och fram till dess ska det vara kallt och det ska snöa en hel del. Låter lovande.
Jag borde ha nöjt mig med den prognosen, men istället letar jag mig in på den norska vädersajten www.yr.no och hämtar en specialprognos för Burgsvik. Gott om snö och kyla fram till dagen före julafton, men då anländer sydliga vindar med regn.
Men kan man verkligen lita på norrmän?

Jag skriver det här på Luciadagens förmiddag. Jag har ännu inte sett ett enda luciatåg, inte hört en enda luciasång och snart är klockan elva och då är det skidskytte på tv. Då gör jag nu en paus i skrivandet.
Men jag hinner först berätta hur vädret, enligt SMHI, var den här dagen 1941 i Vilhelmina.
53 grader kallt! Det är den lägsta uppmätta temperatur någonsin i Sverige.

Lucia, ja.
Hönorna vägrade i år att ställa upp som Luciakandidater eftersom de inte vill bli bedömda efter utseende, i synnerhet inte nu när de ruggar som värst.
Och något korande av Årets stjärngosse blev det heller inte. Tuppen Pekka var ensam kandidat, men han fick inga röster. Hönorna hade istället röstat på en fasantupp som brukar hålla till i trädgården. Pekka var mycket besviken och förklarade, i egenskap av stjärngossegeneral, omröstningen för ogiltig.
- Fasantuppar ska inte komma här och tro att det är något! förklarade han innan han försvann in i hönshuset, där han sen sett satt och tjurade tills jag kom och serverade nykokta makaroner.

I förra krönikan oroade jag mig å det gruvligaste för årets julskinka. Efter skandalen och de gräsliga bilderna på vanskötta grisar såldes alla "lyckliga" skinkor snabbt slut. Inte en enda kravmärkt skinka fanns att uppbringa. Jag var då helt beredd på att ge upp skinka på julbordet i år. Beklagade mig överallt och fick mycket medhåll från andra i samma situation.
Mitt långa livs första jul utan skinka!
Men förfäras ej du lilla hop! När jag kommer hem från en plötslig resa till staden, blinkar min telefonsvarare muntert och Petra och Tomas i Hamra meddelar att de från höstens slakt av sina lyckliga grisar, som vistas utomhus året runt, finns det en skinka kvar. Den köper jag.
Lycklig berättar jag det för min son i Malmö och yngsta dottern i Stockholm i hopp om att de högljutt ska glädjas med sin far, trots att de är vegetarianer. Men icke.
- Det finns annat än skinka att äta, säger dottern.
Istället för skinka ska hon äta paj med svart trumpetsvamp och tomater. Och sonen potatisgratäng med haloumiost och vegetariska köttbullar.
Ja, hellre det än skinka från en vanskött gris.

Läs mer om