Kära DBW (och andra herrklubbar runt om på Gotland som känner sig träffade)
Egentligen uttryckte både Ulla Pettersson och Eva Bofride så väldigt väl även mina känslor inför era myskvällar i sina ledare tidigare i veckan. Men jag tänkte att det var några saker som jag ändå skulle vilja tillägga.
Jag tänker att de flesta av er är belästa och intelligenta män. Inte många av er kan ha missat de senaste århundradena då kvinnor har kämpat för att få jämställas vid män. Jag tänker att de flesta av er är medvetna om att samhället som vi lever i i dag må ha kommit långt men är långt ifrån i hamn så att säga.
Kort sagt: jag tror ni fattar att kvinnor än i dag på många plan har det sämre än män och för att det ska ändras, så måste männen ändra på sig. Maka sig åt sidan och göra plats. Släppa fram och sluta nedvärdera. Sluta att aktivt diskriminera kvinnor. Det är typ det minsta man kan göra.
Nu har ni den här klubben, som är stor och rik och faktiskt även mäktig. Jag undrar helt enkelt hur ni belästa och intelligenta män tänker när ni, som faktiskt har enorma möjligheter att göra något åt ojämlikheten mellan könen, inte gör det. Gillar ni inte jämställdhet?
Tycker ni inte att det vore bra om kvinnor till exempel fick komma in bland er och nätverka och därigenom kanske även få möjligheter till högre positioner och mera makt? Ser ni inte guldläget ni har och inser ni inte hur mycket ni skulle kunna göra om ni släppte in kvinnor?
Det är mycket man kan säga och inte kan säga om klubbar som era men en sak som är totalt ofrånkomligt är att Ni har möjlighet att göra något. Och Ni tar inte den möjligheten. Och det är oförsvarbart.
Vidare funderar jag över de här bidragen som ni menar att ni så frikostigt delar med er av och på så sätt berikar samhället. Bidrag som då ska gå till ”vetenskaplig forskning med huvudsaklig anknytning till Gotland”. På er hemsida redovisar ni tio av de bidrag ni delat ut på senare tid. Sju av dessa bidrag har getts till män. Tre till kvinnor. Hur tänker ni här?
Ni är alltså från början en klubb med enorma möjligheter att göra något för jämställdhet och för kvinnors situation men som inte tar dessa möjligheter. DESSUTOM är ni även en klubb med stora ekonomiska möjligheter att hjälpa både kvinnor och män, men ni väljer även här aktivt att mest hjälpa män.
Vad baserar ni det på? Har samhället för få manliga forskare tycker ni? Eller är det så att ni delar ut bidragen jämlikt mellan könen men bara redovisar det så att det ska se ut som att ni helt gynnar män? Hur tänkte ni då i såna fall?
Så mycket som ni i er klubb verkar älska och vilja värna och upphöja den manliga skapelsen till skyarna är det mycket märkligt att ni valt en så heltäckande baddräkt till er officiella lilla lustighet.
Rent logiskt borde ni vara nakna, stolt uppvisande dessa manliga lekamen som ni älskar så mycket. Men det är klart. 700 nakna farbröder är det knappast någon som vänder sig om efter. Mycket skojigare då med baddräkt. Det lustiga är att ni inte verkar som typerna som vill att folk ska vända sig om efter er.
Ni vill vara ifred. Ni vill inte vara med. Ni vill leva i förgången tid och slippa utvecklas tillsammans med övriga samhället. Ni gör till och med vad ni kan för att försöka bromsa upp samhället där utanför. Iklädda illröda baddräkter. Alla ser er.
Ni är säkert jättemysiga killar allihopa. Ni gillar blommor och vackra träd och att bada med baddräkt. Jättegulligt.
Men jag undrar hur ni rättfärdigar era val inför er själva, era fruar, era döttrar, barnbarn och svärdöttrar. Hur rättfärdigar ni det faktum att ni hade världens chans att göra något grymt, men inte tog den?