I dag är den internationella kvinnodagen. Fru A hör till dem som inte behöver bry sig för egen del. Hon är nämligen pensionär, det vill säga hon syns inte, hörs inte och arbetar inte längre. Men visst vill hon skänka alla orättvist behandlade kvinnor ute i världen en tanke denna dag.
Det var ju inte så schysst när hon växte upp på 1940-talet heller. Då var det mansvälde i de flesta svenska hem. Papporna gick till jobbet med portfölj eller unikabox. Mammorna stannade hemma med barnen.
- Jag minns hur det var förr, berättar fru A för sina barnbarn, dagen till ära.
- Vi bodde i lägenhet, inte alls stor, men pappa visste ändå inte var köket låg.
- Hämta en bira åt farsan, bad han närmaste unge de gånger han i alla fall hittat hem. Underförstått var att han och andra gubbar var smartare än den andra hälften av befolkningen och kunde unna sig lite lugn och ro.
Mamma stod i köket och lagade kåldolmar.
Efter middagen ställde hon sig vid den låga bänken och diskade medan maken tog sig en cigarr nedsjunken i läsfåtöljen.
- Alla mammor borde ha medalj, brukade farsan säga de gånger han råkade passera en lekplats med småbarn, vilka alla passades av kvinnor.
Kompisarnas fäder var inte jämställda de heller. De var kungar i sina hem, i värsta fall hustyranner, berättar fru A vidare.
En var militär. Röt han till hoppade hela familjen högt. Frun klappade honom lugnande på armen, en ovana som även dagens jämställda kvinna har för att blidka mannen. Silvia exempelvis. Och Mickan i Solsidan.
I skolan slapp de flickor som gick i flickskola alla översittarfasoner från pojkar. Visst, det fanns en handfull manliga lärare men de var ofarliga, kanske för att de bodde hemma hos mamma.
På skoldanser kom det förstås killar. Och mönstret var detsamma. De valde tjejer de ville dansa med, de fula och klumpiga fick stå kvar vid gymnastiksalens ribbstolar.
När det sen var dags för anställningsintervju ville chefen veta om man var förlovad. Förlovning betyder giftermål som betyder barn och med sådana kan man ju inte jobba som en hel karl.
De flickor som ändå fick anställning måste finna sig i att männens prestationer ansågs vara mera värda och välbetalda. På arbetstid kunde de till och med roa sig med att daska kvinnliga anställda i baken.
- Förstår du dej inte på skämt, höhö...
- Så visst ska vi tänka på ojämställdhet och kvinnans situation både här och i stora världen, avslutar fru A sin berättelse för barnbarnen, som under tiden knappat in Saltkråkan på dvd.
En sak till. Varför är telefonförsäljare mestadels manliga? Anses de vara bättre på att prata omkull folk?
Undertecknad brukar nobba dem direkt innan svadan börjar flöda. Nu senast misslyckades det.
Killen var ett blodtörstigt vilddjur som, när det en gång satt tänderna i offret, inte vill släppa taget.
Blödande och viljelöst flämtade jag till slut:
- Okej, anteckna mig för tretton nummer då..!