Hoppas de inte hittar äggen!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Långfredagens morgon, klockan är sex när jag går jag ner till stranden för att titta till mina två nät. Solen har redan varit uppe en bra stund, aningen frostvitt i gräset och helt vindstilla. Sjöfåglarnas blandade orkester spelar parningsmusik och jag hör Pekka gala hemma i hönshuset. Jag är ensam, inte en människa, inte en bil.
Vadar ut mot näten och ser redan på avstånd att där finns fisk, för på laxnätet har flera meter av flytkorkarna sjunkit. Men först strömmingsnätet. Jag plockar av ett tiotal strömmingar och låter sedan nätet stå kvar till nästa morgon. Lite vill ha mer.
På laxnätet med de försvunna korkarna sitter en abborre, en sik och en id. Jag släpper tillbaka dem i sjön igen. Abborren för att det är fiskeförbud nu under lektiden, siken för att den är så ynkligt liten och iden för att det bara är en enda. Jag har annars en stående beställning på id från pensionat Björklunda, som gärna vill ha idbullar på menyn. Men en id!
Och insnärjd i nätet under de sjunkna korkarna sitter en präktig öring.
Välsignade morgon!
Finns det fortfarande skomakare? Riktiga skomakare som kan ersätta en sliten lädersula och sy ihop ovansidan, som spruckit under buggkursen.
Eller ska jag slänga skorna och köpa nya?
Några dagar innan påsk träffar jag Lars Siggelin på Hassela i Klintehamn, som är på flygplatsen och "vinkar av" tre ungdomar som ska resa hem till sina familjer på fastlandet och fira påsk. I kön till incheckningen talar vi om Hasselas informationsträff nyligen, med anledning av händelser där ungdomar från Hassela varit inblandade. Bland annat en 17-åring som knivhögg en annan yngling och dömdes för mordförsök.
Enligt polisens ungdomsutredare, som var med vid träffen, så förekommer det statistiskt sett inte fler våldsbrott i Klintehamn än i Visby. Och bland de cirka hundra personer som var närvarande var de allra flesta mycket positiva till Hasselas verksamhet och till ungdomarna. Med ett undantag, berättar Lars Siggelin.
Det handlade om en man från mina trakter, som vid träffen kallade Hassela-undomarna för "slödder" och krävde"hårdare tag" och "inlåsning". Och den ovan nämnda statistiken kunde polisen "stoppa upp i arslet".
Nästa gång jag träffar den här personen - vi brukar stöta ihop vid Macken - ska jag fråga honom om han verkligen menar allt det där.
I förra krönikan förmedlade jag ett påstående från en av fotbollshuliganerna här i byn. Han berättade att Bengt-Åke Rundkvist i Väskinde spelat en match för AIK i allsvenskan i fotboll. Inbytt i 78:e och utbytt i 79:e minuten! Historiens kortaste allsvenska karriär.
Jag har knappt vaknat när Mickey i Visby ringer och säger, med övertygelse i rösten, att Rundkvist aldrig spelat i AIK. Aldrig! Just nu cyklar Rundkvist runt Adriatiska havet så jag kan inte fråga honom själv. Men säger Mickey att det är så, så stämmer det nog.
Huliganen har kanske blandat ihop Rundkvist med någon annan?
I det vackra vårvädret åker vi till Lärbro och besöker Vårsalongen, konstutställningen med i huvudsak amatörer. Av varierande kvalitet. Och det är ju det som är charmen. En utställning där tavlorna kostar från 150 till 20.000 kronor och där jag nog själv skulle kunna ställa ut mitt ännu bara tänkta konstverk Stenvarpakastare i vårljus värd ett besök. Det är också trångt i utställningslokalen och jag hör i surret av röster, att det här är den enda konstutställningen som många besöker. Vårsalongen i Lärbro har blivit en tradition, en vårlig utflykt.
Besökarna får vara med och rösta fram utställningens bäste konstnär. Förre kommunalrådet Jan Lundgren och jag röstar på samma. Just nu minns jag inte vad konstnären heter, men hennes tavla Chicken race föreställer ett antal unghöns, som i kaotisk yra rusar fram genom tavlan. Undan räven eller bort mot trädgårdslandet där hönsägaren just påbörjat vårgrävningen, det är svårt att veta.
Hittar en liten annons med rubriken När är din dödsdag?
Vill jag verkligen veta när jag ska dö? Nej, det vill jag inte, men blir ändå lite nyfiken. Gör vårt test baserat på de senaste rönen! står det också i annonsen. Plus en internetadress.
De ugglor i mossen jag redan anat blir bekräftade när jag hamnar på företagets hemsida, där jag får veta att testet kostar 249 kronor och att livsprognos.se kan inte hållas ansvarig för om du dör senare eller tidigare än vad vi beräknat.
Företaget - Marantana AB - ägs av två personer i Kristianstad och min första naiva tanke är att det här måste vara en hopplöst korkad affärsidé. Ingen har väl gått på den bluffen? Men det är det. På internet hittar jag hundratals sidor med inlägg från ilskna personer som låtit sig luras. Några av dem bor här på Gotland. Marantana är anmält både till polisen och Konsumentverket, men ännu har lurendrejeriet inte kunnat stoppas.
För de 249 kronor jag nu inte blivit lurad på, ska jag kanske köpa en ny sadel till min Hermes inför cykelturen genom Baltikum i sommar. Om jag då ännu inte redan har passerat min dödsdag förstås.
Nu ska jag ut och gömma påskägg på listiga ställen för mina barnbarn, dotter, svärson och hustru.
Hoppas de inte lyckas hitta dem!