27 augusti
Utanför fönstret vräker regnet ner.
Stora pölar fyller asfaltsvägens svackor och borta vid hotellentrén står en dyblöt motorcykel. Min. Heller ingen antydan till revor i molntäcket.
Grått, grått, grått.
Så jag lär bli kvar ytterligare en dag här i Säräisniemi.
Det bästa med att resa så här, lite planlöst, är bristen på brådska. Min resa kan ta cirka en månad, kanske längre kanske kortare.
Förmodligen lite kortare, för här i det finska inlandet stannar jag inte lika ofta som genom Sverige, fotograferar och pratar med folk. Jag kan ju inte språket. Jag vet inte vad det står på skyltarna längs vägkanten och när jag ska fråga om något kontaktar jag enbart folk under trettio år, för de kan i allmänhet lite engelska. Men sällan vet de något om det jag vill veta och sällan har de något annat intressant att berätta.
Slumpmässigt hamnar jag på platser för att övernatta. Som nu i Säräisniemi, en liten by med cirka 150 fast boende, kyrka och två hotell vid sjön Oulujärvi, femton mil sydost om Uleåborg.
Jag stannade till i traktens tätort Vaala för att köpa en liten flaska whisky - det är inte klokt så dyr spriten är i Finland! - och träffade där en svensktalande kvinna. Hon tyckte att jag skulle åka till Säräisniemi för där firas den här helgen Venezia light, en relativ ny tradition i Finland.
Men jag fattar inte vad det är för speciellt med det här "Venedigljuset".
På internet får jag heller inget klokt svar. Venezia light, ett skomärke, ett slags spiralblock och en samling taklampor. Ingen kan heller riktigt förklara, annat än att man nu, hundratals mil från Venedig, med fest och mängder med levande ljus försöker skydda sommarljuset mot det annalkande höstmörkret.
Här på hotellet börjar festligheterna på fredagskvällen med bastu och därefter helstekt gris, öl och tango.
Två öl och en tango i sandaler, sen går jag och lägger mig.
Förra krönikan skrev jag i Ånge i Medelpad. Jag undrade då varför jag inte hörde något tågskrammel, det borde jag ju göra vid denna välkända järnvägsknutpunkt. Håkan Lundén tror att det beror på att det numera lär finnas ett förbigångsspår sydväst om Ånge, så därför nådde ljudet kanske inte fram till mig inne i city.
Han skriver också:
Jag hoppas vidare att du följer stambanan på din fortsatta färd norrut. Särskilt sträckan Hällnäs - Bastuträsk - Jörn - Älvsbyn är sevärd. Den kan dessutom ge lite dimension till Gotlandsupprorets ständiga klagomål. Ni har det ändå rätt bra på ön, är faktiskt lite bortskämda.
Nej, jag åkte inte där, så du får gärna förklara närmare vad den gotländska bortskämdheten består i, Håkan!
Några noteringar hemifrån:
Mina jästa gurkor artar sig bra.
Under Medeltidsveckan kostade en sallad på en av krogarna i hamnen 149 kronor. På måndagen efter samma vecka 89 kronor!
Årets tre kycklingar har påbörjat separationen från sina mödrar.
Magnus Bolin vid Gotlandsägg i Stenkyrka skriver och förklarar varför äggulor är olika gula. Mera om det i kommande krönika.
I kväll fortsätter firandet av Venezia Light med mat, öl, tango på byns andra hotell. Därefter bastu, karaoke och förmodligen ännu mera tango till in på småtimmarna på hotellet där jag bor. Jag är nog för gammal för såna här resor.
Dessutom är det hopplöst att dansa tango i sandaler.