Hunden blev kattmamma
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I grådiset morgonen efter Det Stora Kalaset behöver jag något som piggar upp mig. Det blev sent i natt, för bygdegården måste städas innan vi kunde gå hem. Idag ska socialdemokraterna ha julgransplundring för traktens barn där och då måste alla spår efter de vuxnas fest vara utplånade. Fast mina gummistövlar blev nog kvar, men det kan väl inte göra så mycket?
Ett trevligt kalas var det, väldigt lite sömn blev det och piggas upp behöver jag. Jag bläddrar i Mark Levengood och Unni Lindells bok Gamla tanter lägger inte ägg och hittar följande citat av sexåriga Kathrine:
Om vi inte hade haft gamla människor skulle alla käppfabriker och alla de som gör löständer ha gått i konkurs.
Vilket påminner mig om att jag någon gång i eftermiddag ska ta en försiktig promenad till bygdegården och hämta bilen.
Där, på festen, hör jag en bedårande historia. En kvinna berättar att deras gamla tik, som aldrig fått några egna valpar, tog sig an en liten herrelös kattunge. Hundens moderskänslor blev så starka att hon fick mjölk i sina bröst, så att kattungen kunde dia henne.
De blev sen de bästa kompisar.
Inte det minsta bedårande är däremot det som hände i Slite dagarna före nyår. En 40-årig kvinna i rullstol jagades av en bil i en rondell. Bilen körde ett tiotal varv runt rondellen, hela tiden allt närmare den skräckslagna kvinnan.
Efter vad jag vet så har polisen ännu inte fått tag på den skyldige, vilket är mycket märkligt eftersom de flesta i Slite vet vem bilföraren är.
- Men det är ingen som vågar peka ut honom, eller någon av de övriga i det ungdomsgäng som länge härjat i Slite. Alla är rädda, säger en Slitebo till mig.
Är det verkligen så illa ställt med civilkuraget, eller är rädslan så förlamande att man hellre väljer att stillatigande låta några snorungar förpesta tillvaron?
Mannen jag talar med är rädd för att samma sak kan hända i Slite som i Rödeby i Blekinge, där en 50-årig man efter en lång tids trakasserier från ett ungdomsgäng sköt ihjäl en 15-årig pojke och skadade en 17-åring svårt.
Gör nåt Slite innan det är för sent!
Det har börjat ljusna nu, dagarna är plötsligt några minuter längre, och jag konstaterar förvånat att de vinterkala trädkronorna knappt rör sig alls.
Det blåser inte!
Förundrad över detta plötsliga väderfenomen går jag ut för att ge hönsen mat. När jag öppnar fönstret till hönshuset är det som vanligt Pekka som tränger sig ut först. "Godmorgon!", säger jag men Pekka inte ens tittar åt mitt håll. Han har inte sagt ett enda ord till mig under de senaste två veckorna och enligt en av hönorna (Hillevi), så är han sur för något jag skrivit om honom i krönikan. Exakt vad har han glömt, men sur tänker han vara ännu ett bra tag.
Även hönsen har lidit av den senaste tidens iskalla vindar och mest stått i klump och kurat i lä av hönshuset, men när jag nu släpper ut dem i trädgården far de ystert omkring och krafsar fram gröna gräs-strån under det tunna snötäcket.
Och av räven har vi ännu inte sett ett spår.
Jag har under en tid legat i totalt meningslös fejd med Posten. Genom olika kanaler säljer jag en hel del av mina böcker till folk på fastlandet. Jag skickar dem i ordentligt madrasserade kuvert och i de flesta fall fungerar det bra.
Men under den senaste tiden har några kunder hört av sig och berättat att bokpärmen varit bruten när kuvertet kommit fram och jag har därför tvingats skicka nya böcker.
Det tycker jag att Posten ska ersätta mig för. Men det tycker inte Posten. För att få ersättning måste jag nämligen i förväg teckna ett särskilt avtal med Posten.
Något sådant avtal föreligger inte i ärendet, skriver Postens överklagningsansvarige i ett brev till mig.
Och jag reagerar som de flesta,. Det är ingen idé att bråka, jag får i alla fall inte rätt. Så jag ger upp.
En kvinna berättar någonting liknande, om att "giganterna" alltid garderar sig för att slippa undan ansvar. När hon i mellandagarna var ute och handlade, snubblade hon på en ojämnhet i asfalten och föll omkull. Hon fick en del skrubbsår och hennes glasögon förstördes.
Hon kontaktade sitt försäkringsbolag för att genom sin olycksfall- eller hemförsäkring få ersättning för glasögonen.
Men, nej. Olycksfallsförsäkringen gäller inte eftersom hon inte varit hos läkare. Och för att få ersättning för sådana här omkullsnubblingar måste man till hemförsäkringen teckna en särskild otursförsäkring!
Vad är det egentligen för skillnad på otur och olyckshändelse?
Efter ett tag blir jag, trots grådiset och tröttheten efter kalaset, i alla fall uppiggad. Jag ligger i soffan och ser nya nationalidolen Charlotte Kallas fantastiska avslutning i Tour de ski. Vilken tjej!
Konstaterar samtidigt att jag nog aldrig skulle fungera som sportreporter i direktsändning. När det händer något så här stort blir jag alltid så rörd och börjar gråta. Den här gången rann tårarna minst en kvart och orden stockade sig i halsen.
En sån reporter är ju ingenting att satsa på.
När man dör kommer man till Paris (Kim 6 år).