I onsdags skrev Björn Fransson i Västerhejde ett öppet brev i GT till Trafikverket. Efter 50 års prickfri körning körde han sju kilometer för fort i Träkumla och fick böta 1500 kronor.
Jag hoppas att Trafikverket tar sig tid och svarar på hans insändare. För vi är ganska många som är nyfikna på hur Trafikverket egentligen har tänkt när man har bestämt hur fort vi får köra på våra vägar.
I somras var jag ganska ofta i Burgsvik. Varje gång jag åkte dit irriterades jag över den orytmiska trafiken som störde hela systemet. Trafiken var ryckig. Irriterade bilister körde om vid helt fel tillfällen. Det känns som om de olika hastigheterna är mer en fara än nytta.
Jag väljer alltid att åka kustvägen via Klintehamn när jag åker till Sudret. Den är några kilometer längre än den inne i landet. Men mycket vackrare.
Från Visby till Burgsvik är det 78 km. På sträckan förändras hastigheten 32 gånger: 50-60-40-60-80-40-60-90-80-60-80-60-40-60-80-60-80-60-80-60-40-60-80-60-80-50-80-60-40-60-80-50.
Ärligt, man kan bli snurrig för mindre. Jag förstår att personer som ofta åker de här sträckorna, kan missa vilken hastighet som gäller någon gång.
Det finns ingen konsekvens i hur Trafikverket har satt hastigheterna. Det finns småvägar på landet där vi får köra 70, men där jag aldrig skulle köra fortare än 50.
Nej, bort med 40, 60, 80-skyltarna och återinför mer konsekventa 30-50-70-90. När det gäller hastigheterna på våra vägar var faktiskt saker och ting bättre förr.
Jag har aldrig fått en fortkörningsbot, och det är min absoluta ambition att det aldrig kommer att hända.
Plura Jonsson och hans Eldkvarn ska vara glada att det inte fanns någon recension efter konserten i lördags i Wisby Strand. I en närmast fullsatt salong var vi många som inte hörde ett ord av vad Plura sjöng. Normalt kan vi Eldkvarn-frälsta de flesta texter, men den här gången framförde bandet flera nya låtar och där var det helt kört. Inte speciellt bra reklam för den nya skivan.
Jag har sett Eldkvarn minst tio gånger, det här var den sämsta konserten och det kändes som 375 bortkastade kronor och bortkastad tid.
Jag trodde först att det dåliga ljudet berodde på att jag satt så långt bak och att min hörsel börjar bli sämre. Men det var lika illa för dem som jag träffade som satt på sjunde och tionde bänkrad.
Att skylla på dåligt ljud i Wisby Strand går inte. Jag har sett och lyssnat till Pugh, Bo Kaspers, wienermusik och en hel del till där, alla gånger har ljudet varit perfekt.
Om Plura fått sin fotboja hade de kanske kunnat skylla på rundgång, som en kamrat fyndigt skrev på Facebook. Men eftersom fotbojan inte är på ännu, fungerar inte det svepskälet.
Annars tycker jag fortfarande att Eldkvarn är ett av få band som fortfarande utvecklas, imponerade med tanke på att de jobbat ihop i 40 år. Jag ser verkligen fram mot deras nya skiva som kommer i november. Då får jag i varje fall höra vad det var Plura sjöng om egentligen.
Jag kommer att tjata ett tag till. Men glöm inte att skicka in nomineringar till Årets Gotlänning. Adressen finns här under. Varje gång jag skriver det här får jag intressanta namnförslag. Så skicka på.
Veckans yrke i Vi i ettan: astronaut.
Veckans skiva: Noel Gallagher´s High Flying Birds.
Trevlig helg!