Hur kan en kasse med reklam kosta pengar?
Foto: LEIF R JANSSON / SCANPIX
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Inte för att två kronor är speciellt mycket att bråka om. Men vad kan inköpspriset vara för en plastkasse? 10 öre, 20 öre, 30 öre?
Hur som helst är handlarens förtjänst sett till deras kostnad säkert helt enorm på kassarna som vi oftast måste köpa för att få med oss våra varor hem.
Jag har försökt med tygkassar, men inte kommer jag ihåg att ta med mig en kasse till jobbet på morgonen. Så det blir alltid att jag köper en ny kasse av papper eller plast för att få med mig mina varor. Och hemma blir högen med kassar bara större och större. Och speciellt miljövänligt är det inte heller.
Dessutom betalar vi för att bära butikens reklam. Affärsidén är så fantastiskt bra att jag är ledsen att jag inte kom på den själv.
Då hade jag haft mitt på det torra nu.
Det händer alltid något när jag åker med Destinationens båtar. För tre veckor sedan skrev jag om den orättvisa bilkön. Att det inte finns någon garanti att du kommer på först om du är först på plats vid terminalen.
Det blev en häftig debatt på helagotland.se.
Förra veckan var det dags igen. Hade varit på kurs i Norrköping.
Jag var tidigt ute igen. Men den här gången fick jag faktiskt åka på bland de första. Rättvisa skipades äntligen.
Det var värre när vi skulle köra av.
Det blåste mycket den här torsdagskvällen, snabbfärjan från Oskarshamn hade ingen chans att gå. Men den stora färjan från Nynäshamn, som jag åkte med, gick och som alltid i tid. Blåsten märkte vi inte av förrän det var dags att gå ner till bildäck vid ankomsten till Visby. Det gick knappt att gå rakt. Ändå fick vi meddelandet att vi skulle vara i land om tio minuter.
Sedan hände ingenting på en halvtimme. Tio över tolv, blev tjugo i ett. Vi visste ingenting där vi satt instängda som i en konservburk. Informationen var lika med noll.
Helt plötsligt började alla passagerare gå ur bilarna och titta bakåt. Då såg vi att de som stod längst bak hade börjat backa ut sina bilar. När det hade pågått tio minuter fick vi information om vad vi redan visste. Båten kunde inte lägga till som den brukar. Passagerarna som inte hade bil fick gå ut via bildäck, och vi med bil fick backa, göra en u-sväng och köra ut.
Jag stod någonstans i mitten och fick vänta ett tag innan jag kunde åka av.
I jämförelse med att få se bilar susa förbi mig som inte har köat en sekund vid terminalen var det här däremot riktigt spännande. Och de flesta hade ganska glada miner, trots att det var mitt i natten.
I dag och på söndag ska jag åka båt igen och ha med mig bilen.
Nya äventyr väntar.
Förra vecka n skrev jag om en 90-årig dam i Hemse som hade tipsat oss om att skriva "hur smala blir tjocka...". En läsare tycker att jag ironiserade över ett problem. Det var absolut inte min mening. Jag tycker att tipset var bra. Speciellt som en motvikt till alla bantningstips vissa tidningar gödslar sina läsare med hela tiden. Så om någon tog illa upp ber jag om ursäkt.
Veckans skiva blir knepigt. Jag har en hel hög att välja på. Det blir i varje fall inte Håkan Hellströms "2 steg från paradise" (jo den heter så). Eftersom jag lagt ner pengar och köpt den har jag verkligen försökt att ta till mig den, men, nej, det går inte. Jag är nog för gammal för att tycka att det här är bra. Min första Hellström-skiva blev min sista också.
Det blir John Lennon den här veckan också. Jag har en hög Lennonskivor att ta mig igenom. Vilken fantastisk sångare och låtskrivare han var.
Nästa vecka lovar jag att det blir något annat. Då har jag nog hunnit lyssna mig igenom den nya fortfarande ganska ospelade bunten. Där finns Eldkvarn, Hansson de Wolfe United och Carolina Wallin Perez. Och i dag släpper Bo Kaspers sitt nya album. Med tanke på att skivmarknaden nästan räknas som död och begraven måste jag säga att liket rör på sig. Det var länge sedan det släpptes så många spännande skivor samtidigt som just nu.
Trevlig helg!