29 oktober
Bygglov har beviljats för ett 20 kvadratmeter stort växthus i Visby innerstad och bygget har påbörjats.
Men en granne känner sig störd och överklagar: ... strider mot detaljplanen och att man inte följer anvisningarna i byggnadsordningen för Visby innerstad när man uppför ett hus av isolerglas och plast.
Störd av ett litet växthus?
Jisses!
-
Mitt eget växthus har i år levererat en rekordskörd av vindruvor. Däremot är det ståtliga vinfältet utomhus (sex vinstockar) en katastrof. Ett antal små oätbara skrynkliga "russin", det är allt.
Jag ringer vinodlaren Lauri Pappinen i Hablingbo och får veta att det är lika illa på hans fält. Normalt tio ton druvor, men i år inte ens så att det räcker till en enda liter vin!
Senare läser jag att det är lika illa över hela landet. Sen pollinering och mjöldagg lär vara orsaken.
-
Det är inte så lätt att förstå sig på myndigheter. Språket, i synnerhet det skriftliga, är ofta väldigt snårigt. Fast veckans rapport från EU:s jordbruks- och fiskeministrars möte om fiskekvoterna i Östersjön är inte direkt svårfattad, men jag förstår ändå inte hur det är tänkt.
Under 2013 får det fiskas 81 608 ton torsk. Jag förstår. Strömming och sill 115 980 ton. Inga problem där heller.
Men laxfisket. 108 762 stycken! Stycken inte ton. Och varför just 762 där på slutet? Blir det böter för den 108 763:e laxen och hur vet man vem som fiskat upp den?
-
Och apropå språk så fick jag naturligtvis en mängd kommentarer efter förra veckans krönika, då jag beskyllde ungdomar för att inte kunna prata. De talar sms-språk, inga hela meningar utan endast enstaka stödord uppblandat med en mängd "liksom".
Beröm fick jag från ett antal äldre personer i min egen ålder. Till exempel Kalle Blomkvist:
Herregud så glad jag blir. Jag trodde att jag var ensam om att reagera på "ungdomsspråket". Ett mumlande ofullständigt språk där ordet liksom kommer i vart tredje ord. Är det bristen på behöriga lärare eller vad ligger bakom? Inte vet jag men vem vill anställa en person som knappt kan få fram en vettig mening?
Men stryk fick jag också, mest av min egen son August Lindmark, skådespelare i Malmö, som efter en lång diskussion skickar ett citat ur Fredrik Lindströms bok Världens dåligaste språk:
Vi kan bara tacka gudarna för att våra förfäder inte haft samma förvrängda syn på saken som många människor har idag, för då hade vi knappt haft något användbart språk nu. Många tror att vi har ett ansvar att bevara språket, men det vore riktigare att säga att vi har en skyldighet att förändra det.
-
Den gamla rödsvarta skollinjalen av trä, som jag under ett antal år haft i min ägo, är snart på väg till sin ursprungliga ägare. På baksidan av linjalen står ristat -56 Barbro Falk och i förra krönikan skickade jag ut en efterlysning. Självaste Barbro mejlade tidigt på morgonen:
Jag är säker på att den är min. 1956 var jag 10 år och gick i femte klass på Södervärnskolan i Visby. Min lärare hette Olle Hallgren. Året därpå kom jag in på flickskolan och jag tror att jag hade linjalen med mig dit. Hur den sen har vandrat får man väl aldrig reda på. Jag har numera genomskinliga linjaler i plast!
Barbro heter numera Vigsten i efternamn och är bosatt i Västergarn. Nästa gång jag har vägarna förbi ska hon få tillbaka sin linjal.
Hon har lovat bjuda på kaffe.