1 OKTOBER
I en vecka har jag nu bott ensam i mitt alldeles för stora hus.
Vid separationer blir det ju så, en flyttar en stannar. I vårt fall ingen våldsam dramatik i form av skrik, hat och djupa sår i själen. Fast det där sista, om själen, kan man ju inte vara helt säker på. En separation är alltid ett misslyckande och de själsliga såren kanske ger sig till känna först någon gång i framtiden.
Om jag klarar av att bo kvar här vet jag ännu inte. Boendet blir dyrare, inte dubbelt så dyrt men ändå dyrare. Och så är det stort. Två hus, stor trädgård och en massa jobb. Självklart kan jag bomma igen det ena huset och förvandla trädgårdsland och rabatter till gräsmattor. Men var ska då barn och andra bo när de kommer på besök och hur blir det med min midsommarpotatis, jordgubbarna och sparrisen?
Nej, livet får gå vidare i samma trygga invanda hjulspår. Tills vidare.
Läser en artikel om höstmys.
Mörka kvällar, snålblåst kyla och regn. Men också tillfälle att kura under en filt med en kopp te.
Skulle jag aldrig våga. Plaskvått och brännsår på magen.
Varelsen i min spegel, har jag lyckats lösa det "mysteriet"?
Nej.
Inte helt oväntat fick jag många reaktioner på det jag skrev i förra krönikan. Jag tog för givet att det var min egen spegelbild jag såg där i det svaga morgonljuset, men i veckan har jag "testgått" flera gånger och vid samma tidpunkt och inte sett någonting i samma spegel. Min egen kropp kan det inte ha varit för jag passerar alldeles för långt vid sidan om spegeln för att jag ska kunna synas. Och inget ljus utifrån är tillräckligt stark för att skapa kroppsliknande skuggor.
Alla som hört av sig är övertygade om att jag har besök av någon från andra sidan. Kanske min nyligen bortgångne pappa? Flera har upplevt likande saker och vet inte vad de ska tro. Ingen vill att jag skriver deras namn här i krönikan, det är för känsligt.
En man skriver:
Nu är jag absolut inte duktig på sånt här, men det jag tänker spontant är att antingen vill andarna bara ge dig en hälsning "att de finns", eller så har de något budskap. Det är bara mina närmaste som vet om hur jag ställer mig till sånt här; jag har inte vågat "komma ut" om det mer officiellt ännu.
Själv ska jag nöja mig med att tills vidare försöka vänja mig vid tanken.
Pekka, tuppen, om hönshusets satsning på total jämställdhet mellan könen:
- Jag bestämmer hur kycklingarna ska uppfostras. Hönorna sköter själva fostringen.
Citat (tidningen ETC):
I många kommuners offentliga upphandlingar vinner företag som skyfflar över pengar till skatteparadis, istället för schyssta företag som betalar skatt i Sverige... När ska vi premiera företag som hjälper Sverige att fortsätta utvecklas och inte snor våra pengar?
På fredag: Årets trevligaste bilresa. Då åker jag och en till runt på Gotland och hämtar dunkar med tävlingsbidragen till VM i gotlandsdricke.
På lördag: Årets trevligaste uppdrag. Ordförande för sexmannajuryn som smakar fram godaste dricken.
Och därefter fest.
Femtisex strömmingar, fyrtiofyra flundror och åtta id.
Något att skryta om, men på tok för mycket fisk för ett enpersonershushåll.