Hyllning till alla måttlösa människor
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ni som köper fyra kexchoklad bara för att det är billigt och hinner smälla i er allihop i bilen på väg hem från affären.
Ni som inte kan ha en chipspåse i skafferiet utan att den jagar era tankar när ni ska sova, liksom pockar på uppmärksamhet där i skåpet och viskar "ät mig, köp en ny i morgon".
Alla ni som ser till att det inte blir några rester kvar efter grillkvällen, som tänker "det är inget att spara på" och slevar upp de sista deciliterna bearnaise, ni som beställer en runda jackåcola och fernet kvart i stängningsdags som om det inte finns någon morgondag.
Ni som dagen efter ändå beger er till gymmet och lastar på för mycket i bänkpress och blir liggande med stången på magen tills någon hjälper er därifrån.
Jag hyllar er, måttlösa människor.
Jag älskar er eftersom ni är som jag, och därför gör mitt liv lättare att leva eftersom jag tröstar mig med tanken att jag inte är ensam.
Nejdå, vi är många och vi är starka, och tillsammans ska vi besegra världen.
Oavsett om det handlar om mat, träning, pengar eller karriär, jag älskar er som tar i så ni spricker, som verkligen tar för er, försöker hårdare och inte lyssnar på tråkmånsen i bakgrunden som ropar "det räcker nu".
Det finns människor i min närhet, ingen nämnd och ingen glömd, som faktiskt kan ha en chokladkaka liggande i kylen i veckor. Som säger nej till en extra runda äppelpaj med vaniljsås. Som bara äter det gröna på en minimal bit prinsesstårta.
Jag hävdar att det inte är måttfullhet det handlar om. Det är självspäkning, ett masochistiskt drag, plågsamt att bevittna som åskådare och dessutom fullständigt obegripligt. Varför vill man inte ha mer?
"Den som spar han har", säger de förnöjt och låtsas som om de är tillfreds med tingens ordning, som om de faktiskt är glada över att ha satt ned foten.
Men vi vet att de ljuger, eller hur? Vi vet att de bara låtsas, att de innerst inne vill ha trippelnöten och gräddnougaten.
Men det är bara vi rakryggade som ärligt vågar stå upp och erkänna att ja, det var jag som åt upp alla ljusa bitar från undervåningen i Aladdinasken innan den översta var slut, och de indignerade blickarna bara studsar på oss eftersom vi vet att vi gjort det rätta.
Vi vet hur en slipsten ska dras, vi kör hela vägen in i kaklet och det var inte vi som sa att frosseri var en av de sju dödssynderna.
Jag hävdar att livet är roligare att leva om man överdriver. Jag har aldrig varit en idrottstalang, men jag ger alltid allt. Och är maten god äter jag för mycket.
Inte heller är jag bäst på att segla, men jag har kört med alla segel satta i tolv sekundmeter för det får bära eller brista, och om det brister har jag i alla fall försökt.
Jodå, jag är en jobbig jävel emellanåt. Jag vet, jag erkänner.
Men - jag är inte ensam.
Alltid en tröst.
Stryk har jag fått i sommar, och om det hade varit boxning skulle jag sett ut som en brevlåda i ansiktet.
Men nu är det allmogesegling det handlar om och den eventuella närkontakt som förekommer är tack och lov av den vänskapliga sorten.
Inte en enda av fem möjliga seglingar har jag vunnit, och ingen minns en tvåa. Eller trea, för den delen.
Den där lilla ettriga Ester (100 år gammal är båten, helt otroligt) har gjort i princip rent hus, och om jag hade varit av en annan sort skulle jag gått hem på kammaren och börjat sura om regler, handicaptal och försökt hitta på diverse bortförklaringar till varför min båt inte längre är en vinnare.
Men nu är jag inte sån. Sur är jag förvisso, men jag har insett att jag har två begränsningar, för det första seglar jag för dåligt och för det andra har jag för dålig utrustning.
Båda går att åtgärda.
Efter förnedringen på midsommardagen skrev jag att det fanns tre alternativ - göra om båten till sandlåda, bygga om, eller bygga nytt.
Nu har jag bestämt mig. Ungarna får nöja sig med den sandlåda de redan har.
Och jag vet vad jag har att pyssla med i vinter.
Veckans lista! Saker jag skulle gjort i sommar men som inte blivit av eftersom ni vet hur det är, man smider stora planer och sen hinns bara en bråkdel med.
1) Se Ronja Rövardotter på Närsakar.
2) Besöka Mix Ranch i Stenkyrka.
3) Åka till Fårö.
4) Åka till Ölands djurpark.
5) Lyssna på min gamla vän och kollega Tobias Fröberg när han spelade musik på hemmaplan för första gången på länge.