I dag rättar jag mig själv från förra veckan
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En spalt som jag egentligen hoppas att vi slipper ha i tidningen, eftersom den heter "GT rättar".
Det är förstås vårt absoluta mål att inte ha några fel alls.
För en utomstående betraktare kan det kanske ses som den enklaste saken i världen att undvika fel. Det finns ju hjälpmedel i form av rättstavningsprogram.
Men felen slinker tyvärr igenom ändå.
På en tidning går det oftast väldigt fort. Och en text och en bild passerar många led innan det är färdigt för tryck.
Ingen, varken vi som jobbar på redaktionen eller ni läsare, är nöjda när det blivit fel.
Därför kommer vi att berätta för er när vi gör fel.
Stavfel (som jag dock hoppas att vi aldrig har) kommer däremot inte att rättas dagen efter, eftersom det inte har någon avgörande betydelse för texten.
Eftersom rätt ska vara rätt ska jag själv rätta ett fel från min krönika förra veckan.
Jag skrev att typografen på GA som skrev våra namn i bly hette Åke Holmberg. Min gode vän Jöran Svahnström i Köpenhamn, som alltid är uppmärksam, mejlar och skriver att han hette Åke Holmström. Det visste jag ju, men så blev det fel ändå. Slarvigt.
Fem plusgrader på landet i måndags morse. Sol och regn samtidigt. Och i norra Norge vräkte det ner snö i veckan. Ur led är vädret. Det känns som om hösten kommer väldigt snabbt i år.
Pugh Rogefeldt uppträder tillsammans med Gotlandsmusiken på Wisby Strand nionde oktober. Kan bli något det. Och som vanligt är jag bokad för något annat när det är något riktigt bra. Men sånt är livet.
Funderar ofta på hur den sida som vinner valet ska finansiera alla vallöften. Det flirtas våldsamt med ungdomar och pensionärer. Har aldrig tidigare upplevt en valrörelse med så många löften.
Nytt kök är på gång på landet. Vi ska försöka göra så mycket som möjligt själva. Tur att min fru är praktiskt lagd och kan tala om vad jag ska göra.
Äger för första gången en gräsklippare som är självgående. Borde ha investerat i en sådan för länge sedan. Nu klippte jag gräsmattan på två timmar. Tidigare har det alltid tagit minst tre timmar.
Den oerhört produktive musikanten Tomas Boström har släppt en ny skiva igen. Och jag som ännu inte har släppt skivan med hans tolkningar av Leonard Cohen som kom i våras.
Ni missar väl inte Egyptentävlingen här i GT? I potten ligger en resa för två till Egypten i mars. Har ni kvar era tidningar från veckan kan ni fortfarande vara med. Tävlingskupongen finns kvar i tidningen till och med i morgon. Frågorna kommer varje dag under hela september på sidan tre.
"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson rekommenderas alla dagar i veckan. Den roligaste bok jag har läst.
Gubbar som jag ska inte ta i så att det knakar när vi spelar golf. I mitten av juli sedan spelade jag golf med en av våra sommarvikarier. Jag ville förstås visa vad jag kunde och hade planer på att nå green från utslagsplatsen på ett kort par fyra hål (256 meter). Räknade med att jag skulle få hjälp på vägen av en extremt torr och hård mark och en kraftig medvind. Jag tog i som jag aldrig har gjort tidigare för att få iväg bollen långt, och sedan förhoppningsvis få se den rulla upp på green. Bollen gick istället åt helt fel håll, och det kändes som om ryggen gick av när jag fullföljde mitt hårdaste slag någonsin. Sedan hade jag ont i ryggen i flera veckor, och jag har hållit mig borta från golfen.
Men i veckan vågade jag mig ut igen, och ryggen höll. Men jag fick dock som vanligt stryk av min far, som är 86. Får skylla på att jag inte spelat golf på sex veckor. Han kontrade dock snabbt med att berätta att han inte hade spelat på sju veckor…
Veckans rubrik hittar jag på aftonbladet.se: "Svenska mästarna slaktade finskt topplag."
Sportspråket är lite friare än övriga tidningsspråket, men jag undrar hur slakten egentligen gick till? Låter som om det var ganska blodigt.
Stavningskontrollen vill ändra Pugh till Puh. I övrigt godkänner den resten av texten. Nu hoppas jag att allt är rätt.
Trevlig helg!