I Slite heter jag ännu Sluggo
Foto: Fredrik Persson
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Visst låter en halv procent betydligt mer än fem hundra personer?
Ibland.
En halv procent av Gotlands innevånare, alltså drygt fem hundra passagerare, är vi denna morgon ombord på färjan mot Nynäshamn.
En halv procent av en hel befolkning är ute och reser!
På väg till Stockholm. Min mycket gode vän Lars och hans hustru Britt har bjudit in oss till en fest. Kanske vill de fira att de just har, eller snart ska fylla sjuttio år. Eller att de nu varit gifta i fyrtio år. Jag vet inte vilket, men fest är det i alla fall.
Jag var bröllopsvittne när de vigdes i rådhuset i Stockholm och vi gick ut och åt efteråt. Var och en betalade nog för sig själv, tror jag, så det blev inget dyrt bröllop. Vi var alla fattiga på den tiden.
Av mina gamla journalistkollegor kan jag inte komma på en enda som inte har ett eller flera kraschade äktenskap bakom sig. Själv har jag tre. Lars och Britt är därför unika.
Tänka sig, fyrtio år!
På GT:s insändarsida i torsdags skrev signaturen Slitesorken en dikt om mig.
Tror sig vara Gotlands Povel Ramel,
Men åstadkommer oftast endast bara svammel.
Att läsa hans inkrökta inlägg jag ibland inte gitter
Och struntar vid vilket skrivbord han sitter.
... och fem verser till.
Man tackar, man tackar, det är inte varje dag det skrivs dikter om mig. Ja, om sanningen ska fram, inte varje vecka heller. Senast någon diktade om mig var nog på Klassens timme i folkskolan i Slite. En lördag - ja, vi gick i skolan på lördagarna på den tiden - skulle vi skriva en kort dikt om någon klasskamrat. Så här diktade en, jag minns inte vem, om mig:
Sluggo är en rolig kille,
men inte något snille.
I Slite kallades jag allmänt för Sluggo och något snille i skolan var jag verkligen inte. Jag kallas förresten fortfarande Sluggo i Slite, i alla fall av dem som är i ungefär samma ålder som jag och är uppvuxna där. Hos dem har namnet Bison liksom aldrig riktigt accepterats.
Och än en gång Slitesorken, man tackar, man tackar!
Numera åker jag för det mesta tåg mellan Nynäshamn och Stockholm. Med rabattremsa kostar en tågresa tjugoåtta kronor. Båtbussen sjuttio. Dessutom är de nya pendeltågen mycket behagliga att åka med, med gott om utrymme för benen och tågen går betydligt oftare än förr. Enda nackdelen är att man får gå bort till stationen, men det tar bara fem minuter.
På en resa fram och tillbaka sparar jag alltså åttiofyra kronor och då behöver jag bara lägga till femton kronor så får jag en räkmacka i Hötorgshallen. Räkmackorna är dyra, men ölen tre kronor billigare än hemma på Fiket.
Hade jag låtit bli räkmackan så hade jag nu, tack vare det lägre ölpriset, legat på åttiosju kronor plus.
Förra veckans undran om kajp bara växer på Gotland har fått ett svar. Det är Nils Boström i Guldrupe (ibland) och Lysekil (också ibland) som ringer och berättar att han brukar plocka kajpar på Cypern. Han har dock aldrig sett någon plocka dem. Däremot avfärdar han uppgiften om att det växer kajp i Bohuslän.
- Det är inte kajp, det är gaitlök, säger han.
Mina egna efterforskningar: Kajp var förr en allmänt odlad lök och ansågs på 1700-talet vara en av de finaste matlökarna. På Öland användes den bland annat till smaksättning av kroppkakor. Den trängdes senare ut av den betydligt större purjolöken.
Men purjolöksoppa, det är ju inte alls lika gott!
En kvinna köpte 2003 en jordbruksfastighet i en socken på Gotland. Hon totalrenoverade ladugården och inredde den som stall för två hästar. Snyggt och prydligt och inga som helst anmärkningar från myndigheterna (Miljö och hälsa).
I december, dagarna före jul, flyttade en familj från Visby in i grannfastigheten.
Nu har den nya familjen anmält kvinnan med hästarna för förorening av grundvattnet och för flugor! Miljö och hälsa har varit och inspekterat men inte hittat något att klaga på. Framförallt inte flugor. Den här stränga vintern har tvärtom var mycket flugfri.
Men Miljö och hälsa ska i sommar återkomma för att, jag citerar ur ett brev som hästägaren skrivit, fånga flugor för att artbestämma dom och sedan ta reda på om flugorna kläckts vid mitt stall.
Resultatet av utredningen blir klart i augusti.
Så långt kan jag inte vänta på beslut. Jag är mitt uppe i att renovera mitt bostadshus och planerar för mitt nya avlopp. Jag investerar varenda krona jag har och varenda sekund jag kan till att bygga upp min gård. Och nu vill jag veta om jag får lov att fortsätta med det eller om jag ska börja packa... Både mitt och grannens hus ligger på LANDET!
Det var den fyrtioåriga bröllopsdagen som firades.
Britt och jag satt bredvid varandra när vi åt och hon bad mig att inte med ett ord nämna att Lars fyller sjuttio i höst. Inte ett ord, för han är tydligen känslig på den punkten. Han som ändå är drygt ett år yngre än jag.
Nej, inte ett enda ord om detta nämnde bröllopsvittnet, när han höll tal och hyllade journalistkårens längsta äktenskap.