Snökanonen kommer!!! Det var ett satans tjat för några veckor sedan. Sjutton personer hade fått sätta livet till i Ukraina och nu var rysskylan på väg mot Sverige. När den stränga kölden träffade den relativt varma Östersjön skulle snön vräka ner. Och detta i samband med kraftig blåst. Gotland skulle få ta den värsta smällen.
Aftonbladet visste att berätta hur man skulle tackla eländet. Naturligtvis hade man intervjuat en överlevnadsexpert som klarade veckor utan mikrat käk, toalettpapper och TV-såpor i en snögrotta i Sibirien. Kollegan Expressen var inte sen att haka på. Man hade dammat av Bosse Bildoktorn som berättade hur man fick liv i ett fruset åkdon. Det räknades kallt med att sälja åtskilliga lösnummer.
Prognoserna var samstämmiga. Det skulle bli oväder. Det enda positiva jag kunde få fram var att sannolikheten för åska befanns vara lika med noll. Alltid något, sa fan då han såg Åmål. Normalt bär jag långkalsonger vintertid. Nu blev det att skaffa förstärkning. Det vill säga plocka fram ett par Long Johns. Det ska tydliggöras att det handlar om ett amerikanskt underställ där undertröja och kalsonger sitter ihop. En lucka baktill är avsedd för naturbehov. Du har sett det ljusröda plagget i åtskilliga västernfilmer. Därtill plockade jag fram en extra Löfdahl (fodrad flanellskjorta). Och fårskinnspälsen.
Nu kunde man luta sig tillbaka och invänta snökanonen. Att försöka ta sig till Friskis eller vännerna på Kupan var uteslutet. Sjutton hade dött i Ukraina. Jag ville inte bli det första offret i Sverige. Jag låg lågt några dagar. Vad hände? Ja, det undrade jag också. Jag kan bara göra mig till talesman för Visbys diplomatkvarter, det vill säga Bogegatan. Där märkte vi inte av någon snökanon. Det kom några tum snö, men det var också allt. Nu senare har vi fått rejält av den varan, men det är en annan femma.
Annat var det sista året på Mellangatan. GA flyttade till Broväg 1986. Chefredaktör Göran Mattsson kom in sent en kväll och sa att det var ett busväder utan dess like. Han hade därför fixat övernattning på Hotell Gute. Han tänkte främst på lantisarna. En kollega från Endre hade redan gett sig av. Jag tänkte inte heller stanna. Lite snö, vadå!
Det gick någorlunda bra till Allekvia tingshus, där satt kollegan fast i en snödriva. Mitt i vägen. Jag lyckades skotta loss hennes bil och få den av vägen. Hon begav sig av till fots mot Hejdeby där en kompis bodde. Christer Silfvergren hade tålamodligt väntat bakom i sin bil. Jag beslöt att ställa min och åka hem till Barlingbo med honom. Långa sträckor fick jag plumsa i snön framför. Det var omöjligt att se vägen från förarplatsen.
Vi foten av Endre backe var det stopp. Snödrivan tornade upp i nivå med taket på skolan. Märkligt nog lyckades vi svänga av mot Sylfaste, men efter någon kilometer fick vi överge bilen i ett dike. Vi fortsatte till fots och hamnade slutligen hos Inger och Alf Enström som bodde där vägen delar sig mot Barlingbo. Blåfrusna. Varmt kaffe, mackor och sängplatser räddade livet på oss. Och blåste tidningarna på jätterubriker!