I vår vardagliga tanke finns alltid ett "sen"
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den där tystnaden som går att ta på, det är den bilden som kommer till mig. En del snyftningar men annars allas minnen som lyfter under valven och tvinnas i varandra som ett skyddsnät av hågkomster att falla i. Hågkomster från ett liv, nu släckt och förbi.
Leenden också, prövande skratt, för mitt i sorgen, mitt bland blossande kinder och fuktiga ögon, är det ju också det goda man minns.
Det dråpliga, det där enastående.
Glädjen vinner till slut alltid över allt. Droppen urholkar stenen. Inte heller den svartaste asfalt förmår i längden att stå emot livets gröna.
En anhörig lämnade oss och vi är hos henne för ett sista farväl. Lågmälda ord och hälsningsfraser där ute i snön, i kylan. En liten församling som känner varandra men som inte känner varandra. Det är så det är, kanske så det måste vara.
Prästen är bra. Han ler lite, håret är rufsigt. Det är ni som har minnena, vila i dem en stund, säger han.
Vi sjunger psalmer; Himmelriket är nära. Det gör ont i halsen, psalmer ligger alltid för högt i tonart. Någon borde transponera den svenska psalmboken.
Lillpojken viskar att han vill se på Kenny Starfighter sen och Lilltjejen är klädd i rosa bland alla svarta och grå och hon har röda lampor som blinkar i skorna.
Hon har en teckning med sig, en prinsessa ritad i blått, när alla andra har blommor; Den ska jag lägga på gammelmormors skattkista, säger hon.
Jag trycker de båda tätt intill mig. De små barnen, en ventil i den tyngande tystnaden som ju går att ta på.
Australien brinner, Zimbabwe är i kaos, räntan faller och knivbladen blixtrar men vi befinner oss i en sluten klocka av förbrukad tid. Ändå, mitt i allt…
…tanken på det kommande. Måste ringa. Måste mejla. Måste betala. Måste hinna. Så mycket. Innan den tiden kommer. Då ingen tid. Längre kommer.
Nej, så tänker jag inte. Det är en konstruktion i skrift. I vår vardagliga tanke finns det alltid ett "sen".
Under glockande orgeltoner spelar solen plötsligt in genom skimrande glas; glädjen vinner alltid över allt.
Och ett vet vi: livet är fullt av omslag i vädret och där ute dånar kyrkklockorna som vältrande sig i sin egen klang och i församlingshemmet är det landgång sen och Ramlösa och lättöl och kaffe och chokladtårta med så mycket grädde man vill ha.
Och barnen får med sig en stor påse kapsyler hem.
Det ska bli till klirrande draperier att hänga i dörrkarmen.