20 augusti
Hur många gånger har jag varit i Ånge?
En.
Den här.
Min långa motorcykelresa har egentligen bara börjat, men redan i går på tredje dagen kände jag att kroppen behövde vård. Så jag övergav vandrarhemmen och tog in på hotell med färdigbäddad säng, toa på rummet, bastu och frukost med mer än två sorters pålägg.
Hittills nära 80 mil och i går en jobbig sträcka på en hopplöst gropig grusväg och trettio knyck i topphastighet. Dessutom stekande hett. Jag var totalt slut och jublade högljutt när jag äntligen kom in på en asfaltsväg och såg bebyggelse.
Därför blev det hotell.
--
Klockan är bara sex, det är lördag och Ånges knappt tre tusen innevånare har ännu inte vaknat. Det är i alla fall helt tyst på torget utanför hotellet.
Inga tåg hör jag heller. Visst var väl Ånge en gång en stor järnvägsknutpunkt? Hallsberg, Nässjö och Ånge, det har jag precis för mig att jag lärde mig i skolan. Kanske finns det ingen järnväg alls i Ånge numera? Jag kontaktar Google och får genast svar:
Ånge är en järnvägsknut där Mittbanan och Norra stambanan möts.
Då så. Men något tågskrammel hör jag inte. Kanske för att det är tidig lördag. Eller har ytterligare ett av SJ:s många signalfel och ställt till det? Kanske ligger så långt borta att jag inte hör skramlet? Möjligt för min hörapparat har lagt av. Batteritorsk.
Tyst är det i alla fall.
-
Egentligen reser jag inte ensam. Seb, min romanfigur är också med. Det är för hans skull jag gör den här resan. Han är nu, efter förra romanen, förklarad som någorlunda mentalt frisk och gör numera endast sporadisk besök på psykiatriska kliniken (S:t Olof) i Visby. Nu gör han den här resan för att leta efter en alldeles speciell sak. Riktigt vad vet jag inte. "Det får du veta så småningom", säger han.
Vi har våra konflikter. Jag vill gasa på och hinna så långt som möjligt innan kroppen, mest nacken, säger ifrån. Men Seb tvingar mig ideligen att stanna på de mest märkliga ställen och han fotograferar och pratar med folk. I Kälarne till exempel. Där antastade han en äldre man och frågade om Henry Kälarne ligger begravd på byns kyrkogård. Henry var en känd löpare, OS-medaljör i Berlin, världsrekordhållare och Svenska Dagbladets bragdmedaljör 1940.
Seb antecknade och stod i och uppmanade mig sedan att köra till ett rött timmerhus där Henry var född. Seb tog några bilder på huset och när jag frågade vad han ska använda dem till svarade han som vanligt:
- Det får du veta så småningom!
-
Innan jag lämnar Ånge läser jag också att fotbollslandslagets förre förbundskapten Lars Lagerbäck är uppvuxen här och att i Ånges östra del finns Sveriges geografiska mittpunkt. Jag som alltid trott att den är belägen i Östersund!
Jag åker förbi stationen. Stationshuset är stängt, det växer högt gräs mellan järnvägsskenorna. En oändlig rad med godsvagnar, men inget lok. En kvinna kommer dragande på en stor resväska. Hon ska ta 8.47-tåget till Stockholm.
Tåget kommer prick 8.44 och avgår 8.47. Helt enligt tidtabell.
Kvinnan är den enda som stiger på tåget.