Ingen jämlikhet i fisarna värld

Gotland2007-07-02 01:07
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Här i min lilla värld (2 600 kvadratmeter) händer just nu inte så mycket. Fast en hel del ändå.Regnet kom men inte tillräckligt. Det blir ingen honung i år, mina bin har dött. Hönsen gömmer äggen och kråkorna hittar dem innan jag gör det. Ett skavsår i högerhanden (skidåkning) gör att jag inte kan träna varpa. Av jordgubbarna blev det ingenting. Ännu inget flundrefiske. Tvåmänningen fortfarande till salu. Idag ska jag åka till stan och se Gute spela mot ett annat bottenlag.Så visst händer det en hel del, fast det inte händer så mycket.För att inte bli alltför tjatig gör jag nu en sista attack (för den här gången) mot Destination Gotlands straffavgift vid ombokningar.Om jag minns rätt så infördes avgifterna för att förhindra okynnesbokningar. Folk bokade ett antal olika avgångar för att "vara på den säkra sidan". Det kostade ju ingenting om de sen inte utnyttjade biljetterna. Den typen av straffavgifter är helt befogad. Men när det gäller biljetter som är bokade och redan betalda, så är det snudd på åtalbart att ta ut en extra avgift vid ombokning.Färjan är ju trots allt vår landsväg till fastlandet.Eva Berglund berättar i ett mejl att hon har en kompis i Småland som bokade en resa från Oskarshamn. Men hennes gamla mor på Gotland blev sjuk och därför måste hon åka tidigare."Hon ringde och bokade om, tog sig till Oskarshamn för att köpa biljett innan färjans avgång och får alltså betala straffavgift 50 kronor för ombokning plus 35 för att hon köpte biljett alldeles innan avgång. Summa 85 kronor extraavgift på en personbiljett som kostar 122 kronor!".Men det går tydligen att slippa den här straffavgiften. "Gunnar" mejlar och berättar hur:"Hej Bison! För att undvika att ge bort en 50-lapp vid ombokning kan man i stället boka en ny resa och sen boka av den gamla, enligt ett tips jag fått från en bekant". Det ska jag testa nästa gång.En god vän berättar att det hemma hos honom just nu inte råder någon som helst jämlikhet. Hustruns syster är på besök och när min vän råkar släppa en fis inomhus blir hustrun mycket förnärmad.- Men när hennes syster gör samma sak uppstår omedelbart ett våldsamt fnitter från dom båda. När jag påpekar det ojämlika försvarar de sig med att kvinnors fisar inte luktar! berättar han.Jag lovar att "ta tag i frågan" och sätter mig omedelbart och författar följande djupsinniga poem, som jag härmed tillägnar min gode vän:I mina slitna underkläder
jag släpper glatt mitt väder,
för vad ska annars såna nyttjas till
om ej förgasat eget spill?
Men om jag alltför jämlik är
får jag inte mera vistas här,
så visst är världen orättvis
mot oss män som släpper av en fis?
Rullskidorna har inte lyckats kasta omkull mig på ett tag. Gamla skrubbsår och vrickade fötter är nu därför läkta. Jag börjar behärska tekniken. I lördags släppte hustrun av mig vid Fidekorset och det blev sen en skidfärd på åtta kilometer hem. Kraftig motvind naturligtvis, men det var inte det värsta. Nej, en rullskidåkares störste fiende är den grovkorniga asfalten. På några få ställen är asfalten slät och fin som ett salsgolv och där är det en fröjd att rulla fram, men när grovasfalten tar vid då gäller det att bita ihop och hålla tungan på rätt ställe. Med sådan asfalt på vägarna är det inte så konstigt att det inte finns någon gotländsk skidåkare i världseliten. Själv tänker jag därför inte jag satsa högre än att komma i mål i Vasaloppet innan det blir mörkt. Synd med tanke på vad jag annars kunnat prestera nu när svensk skidsport är i stort behov av nya förmågor.Så nu vet ni det Vägverket!Länge trodde vi att det var den hemska läderrötan som förstörde våra jordgubbsplantor. Men när sedan även majs, bönor och humlen började se konstiga ut förstod vi (hustrun) att det är något annat.Brunnsvattnet som vi vattnar har blivit salt.Jag ringer brunnsborraren i Fröjel. På grund av torkan har brunnen sinat och saltvattnet trängt in. Det kan bli bra igen om det regnar ordentligt, tröstar han.Efter det regn (32 millimeter) som vi till slut fick går jag förhoppningsfull ut och smakar på brunnsvattnet.Tvi och ve!Ännu är det glest på badstranden och köerna i affären slutar redan vid kryddhyllan.Men förmodligen är det här sista veckan innan allting exploderar. Med tanke på vädret på fastlandet förväntar jag mig att det i år kommer att talas mycket småländska på stränderna och i köerna. Det är synd om smålänningarna. Först kom Gudrun och blåste omkull alla skog och gjorde hela landskapet strömlöst. Och nu detta evinnerliga regnande som förvandlat alla källare till inomhuspooler.Så var snälla mot smålänningarna i sommar!Jag tar kaffekoppen och går ut och sätter mig på terrassen med utsikt över viken.Det är söndag och bygden börjar så sakta vakna. Jag har redan varit nere och badat (16 grader) och träffade då Konstnären som alltid badar naken. Det gör jag också, men inte lika självklart och ohämmat som han. Jag undrar vad det beror på.Och varför är jag brun på underarmarna, men kritvit på benen?
Läs mer om