Ingen miljövänlig gran i år
21 decemberTänk så mycket som kan hända på bara några timmar!
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kan världens ledare skita i miljön, då kan väl jag ha rätt att åka till Bäl och hugga en julgran!
Det som oroar mig denna lördagsmorgon är den urusla tillgång på snö här längst nere på södra ön. Av veckans snöoväder, som gjorde att skolbussarna måste ställas in på norr, fick vi ingenting. Ett millimetertunt snölager, ungefär som frost, det är allt. Mellan Grötlingbo och Havdhem är det lite mera snö, i Stånga riktigt mycket, i Halla ser jag en snöslunga i verksamhet och i Bäl är det så mycket snö att alternativodlaren måste ta traktorn för att komma ner i skogen.
Där, vid den gamla järnvägsbanken mellan Bäl och Gane, hittar jag årets gran, täckt av ett tjockt snötäcke.
Dessutom börjar det snöa. Orättvist. Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har (Matteus 25:e kapitel).
Så sant, så sant.
Snöfallet fortsätter när vi kör hemåt. Först till Visby där vi noterar något märkligt. Vid Österby har Vägverket hastighetsbegränsat till 60 km/tim och det är väl ingenting att säga om. Fart dödar. Men alldeles före rondellen på den livligt trafikerade Visbyleden blir det plötsligt tillåtet att köra 80 igen. Drygt hundra meter fram till leden, genom rondellen och till 50-skylten före rondellen vid Skarphäll kan vi dundra fram i 80. Hur har dom tänkt?
Och det fortsätter snöa förbi Tofta, Klintehamn, Hablingbo, men jag är helt övertygad om att söder om Fidekorset har det inte fallit en enda flinga. Tidigare i veckan hade nättidningen helagotland.se som dagens fråga Är du en optimist eller pessimist? Drygt en tredjedel svarade att de är pessimister och det tyckte jag var mycket märkligt. Men just nu, i bilen på väg söderut mot mina snöfria hemtrakter, tillhör jag definitivt den tredjedelen. Ytterligare en grön jul i Burgsvik?
Men vi passerar Fidekorset och det fortsätter att snöa. Snön till och med vräker ner och när vi kommer hem är det nästa lika mycket snö i trädgården som i granskogen i Bäl. Eftersom det är skidskytte på TV spänner jag lapphustrun framför min hemsnickrade snöplog. En kvart senare har hon plöjt drygt hundra meter vackra gångar kors och tvärs, fram och tillbaka över gården. Vit jul? Jag, pessimisten, är långt ifrån säker på det efter att ha läst SMHI:s prognos för julafton.
Två plusgrader, regn och 23 sekundmeter blåst!
Fläsket är färdigrökt, likaså mina värmländska spickekorvar. Fårfiolerna däremot har ännu en bit kvar och det är tveksam om de blir klara till jul. Den garanterat lyckliga skinkan är snart färdigsaltad. Barnbarnjulklapparna ivägsända och ytterligare några inhandlade.
Julbrödet är inte bakat, julgodiset (chokladtryffel med apelsin och rosmarin) fortfarande under planering. Och, viktigast av allt, dricken! Idag, söndag, är den fortfarande alldeles för söt och är det någonting jag inte accepterar så är det söt dricke.
Men det är ju ännu fyra dagar kvar.
I hönshuset sitter tuppen Pekka och skriver julklappsrim.
Hildur ska få ett näbbstift (ungefär som läppstift).
Vacker när du kacklar
om du med detta spacklar.
- Strålande! säger jag och menar det också. Pekka blir glad.
- Ja, man har ju lite patetiska anlag (han menar förmodligen poetiska), säger han.
Hillevi får en brun halsduk som Pekka påstår att han stickat själv, vilket jag betvivlar. Misstänker att han klippt en bit av en gammal jutesäck som jag haft liggande i friggeboden, men jag säger ingenting.
Med denna om halsen
blir du inte kall sen.
- Mycket patetiskt! säger jag och Pekka blir ännu gladare.
Pärlans julklapp är ett par storrutiga shorts (tyget stulet från en plastkasse med mina varpatrasor?).
När du dessa av dig tar
kan jag bli far.
- Lite väl vågat, säger jag.
- Men romantiskt, eller hur? svarar Pekka.
- God jul!
Ja, vad kan jag annat säga?