Kort stress- och panikrapport inför julen:
Lussekattsbak: Klart. Julklappsköp: Noll. Stockholmsresa: På onsdag. Drickbryggning: På lördag. Rökning: Fårfiol och korv i saltlag minst en vecka till. Varpaträning: Två söndagar. Jullax: Jävla blåst! Granhuggning i Bäl: I julveckan. Halsbränna med sura uppstötningar: Ja.
Två ord.
Vi har hört dem förut. Många gånger och de kommer nog alltid att vara aktuella.
Politikerförakt. Gräddfil.
Folkpartisten Johan Malmros i Väskinde gick upp i talarstolen vid senaste fullmäktigesammanträdet och sa att han tycker det är fel att avgående kommunalråd ska ha rätt till lön fram till pensioneringen. Något krav på att de ska söka nytt jobb finns inte. Trygghetssystem kallas det.
Det var Malmros som använde ordet politikerförakt och Simon Härenstam (M) talade om politisk gräddfil. Det ställs stora krav på alla andra som blir arbetslösa, att de omedelbart måste försöka hitta nytt jobb. Det bör även gälla politiker, ansåg de.
Men regionrådet Åke Svensson (S) höll inte med. Han tyckte det skulle vara förmätet (fräckt) att behöva fråga avgående politiker om hur det går med deras sökande efter nya jobb!
I det efterföljande "korridorsnacket" höll Per Edman (V) med Malmros och Härenstam. Även Miljöpartiet (okänt vem) tyckte att nuvarande övergenerösa regler bör ändras. Hanna Westrén (S) däremot kallade Malmros inlägg för "populistiskt". Detta enligt uppgift, eftersom jag själv inte var närvarande.
Och Johan Malmros, han sitter just nu hemma i Väskinde och skriver på en motion till nästa fullmäktige om ändrade "gräddfilsregler".
Vad betyder egentligen ordet kärlek?
Ja, så skrev jag i förra krönikan. Fem ord och ett frågetecken. Ingenting mera. Ingen närmare förklaring.
Man kan säga att det var ett experiment. Jag tänker fortsätta med det i kommande krönikor, en kort fråga om något som jag ibland går och funderar på. Det kan handla om religion, om livet, om döden, om rymden, om... ja, egentligen om vad som helst. Sen hoppas jag få svar från er läsare.
Och jag började med kärlek, en märklig företeelse på miljoner vis. Varför blir man kär och varför tar så ofta kärleken slut? Evig kärlek, den enda rätta, är det bara floskler påhittat av författare, filmmakare och kommersiella krämare?
I veckan såg jag en av de mest berömda kärleksfilmerna, Broarna i Madison County på TV med Meryl Streep och Clint Eastwood. Himla sorgligt bra!
Några läsare har hört av sig med synpunkter på kärleken, men jag tar gärna emot fler. Nästa vecka redovisar jag svaren.
Jag måste också se till att båten kommer upp på land, att motorcykeln blir inbäddad i snöskyddande presenning, att det finns nyhuggen ved för bastun och kaminen i jul och att jag får iväg en dunk dricke och en gotlandslimpa till pappa i Lomma.
Tar en tablett mot halsbrännan och de stressura uppstötningarna.
Och på tal om kärlek, min favoritdikt skriven av den finska poeten Eeva Kilpi:
Säg till om jag stör, sa han när han steg in, så går jag med detsamma.
Du inte bara stör svarade jag, du rubbar hela min existens.
Välkommen.