Inget bröllop för Pekka och mig
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Badtermometern tycks ha hängt upp sig på femton grader. I snart en vecka har vattnet vid sextiden på morgonen nere vid badbryggorna varit just femton grader. Veckan dessförinnan fjorton.
Håller den trenden i sig, då badar jag och de andra morgonbadarna i sextongradigt vatten på midsommarafton.
Sommaren tar god tid på sig.
Det är lördag och inte vilken lördag som helst. Japan spelar mot Holland i VM och en blivande drottning gifter sig med en nybliven prins från Ockelbo.
Nu tar ni naturligtvis för givet att jag i eftermiddag kommer att välja fotbollsmatchen på TV. Och ni har alldeles rätt. Monarkin och detta rekorddyra spektakel får klara sig utan mig. Av alla dagliga TV-program om och kring bröllopet, har jag bara sett ett och det var en märklig upplevelse. Den utmärkte Olle Häger intervjuade Daniel Westling och i viss mån även Viktoria... stavar hon med V eller W?
Jag kollar i en tidning och ser att det ska vara V och det ska vara c i stället för k, så jag får ta ny sats.
... och i viss mån även Victoria som under hela intervjun sitter bredvid sin prins (han blir väl det när de gifter sig?). Och nu till det märkliga.
Olle Häger säger hela tiden du till Daniel och Daniel duar tillbaka. Victoria säger du eller Daniel till sin fästman, men när Daniel pratar om sin blivande fru säger han inte Victoria utan hela tiden kronprinsessan!
Söndag morgon, efter bröllopsnatten.
Daniel: - Hur tycker kronprinsessan att jag skötte mig i natt?
Någon bröllopsyra blev det däremot inte i hönshuset, eftersom ingen av hönorna ville gifta sig med tuppen.
I ett pressmeddelande förklarar hönorna varför:
Tuppen är ju bara Pekka och man kan väl inte gifta sig med någon som är, påstår han i alla fall, halvkosack och härstammar från finska Karelen. Vad skulle det bli för bröllopsyra? Nej, en tupp från Ockelbo ska det vara!
Vet inte riktigt hur jag ska tolka det, eftersom det tidigare funnits en del främlingsfientliga tendenser i hönshuset.
Pekka verkar inte bry sig. Vi i sitter tillsammans och ser matchen Japan-Holland på en svartvit TV i bastun. Och när den är slut cyklar vi till Fiket och ser matchen Ghana-Australien, för inne i huset sitter lapphustrun finklädd och fastlimmad framför TV:n och ser på bröllopet.
Vilken fotbollsyra!
Tre saker som upprört mig under veckan:
Narkotikapolisen skär ner sin verksamhet till ett minimum. Orsak: Årets kvot för antalet ingripande mot knarkare och langare är redan uppfylld! Finns det samma slags kvoter även för mord, kvinnomisshandel och barnpornografi?
Tre kattungar i en plastkasse slängs i ett soprum på Gråbo för att dö. Hur i helvete fungerar en del människor?
Första bilden på det planerade höghuset, tretton våningar, vid Snäck. Hoppas att "Manhattanhysterin" aldrig sprider sig utanför Visby!
Det kan inte hjälpas, men det blir en del varpa i den här krönikan också.
Det är ingen hemlighet att jag är en intensiv motståndare till att varpkastare, från det år de fyller sextio, har rätt att stå på femton meter i stället för tidigare tjugo. Resultatet har blivit att sextioåringarna skaffar sig mycket större varpor. Eftersom precisionen från femton meter är så mycket större än från tjugo meter, så gäller bara för den första kastaren att få till ett riktigt bra kast. De övriga har sen oftast inte en chans att göra någonting åt det.
Bernt Augustsson i Garda, en av Sveriges bästa varpkastare och nybliven femtonmeterkastare håller med:
- Jag kastar nu med en varpa som väger fem kilo. Så tung varpa var jag aldrig ens i närheten av när jag kastade på tjugo meter, så det här med femton meter är ett otyg.
Och han har ett förslag:
- Låt alla, juniorer, seniorer och oldboys kasta på arton meter!
Våra jordgubbar ligger risigt till, i alla fall som efterrätt på midsommarafton. En vecka kvar är de fortfarande inte mycket större än vinbären på buskarna bredvid jordgubbslandet och fortfarande gröna och stenhårda.
Färskpotatisen är också tveksam med tanke på kylan. Men hur de ser ut det får jag inte veta förrän klockan tio på själva midsommaraftonen. Enligt mångårig tradition och stor förväntan går jag då ut och gräver upp det första ståndet.
Aldrig, aldrig har jag behövt cykla till affären och köpt potatis till matjesillen. Mycket små egna bönstora potatisar är också potatisar och dessutom smakar de mycket bättre än köpta normalstora!
Men naturen blommar och det ska bli fint midsommarväder.
Kön vid tippen idag, rapporterar hustrun, var omfattande vilket betyder att midsommarfirarna från andra sidan Östersjön med egna hus i trakten redan har anlänt. Jag ska se till att min egen bäsk blir lagom bäsk och jag måste nog redan idag åka upp till affären och beställa jordgubbar.
Jag antar också att det blir traditionellt midsommarfirande på campingen i år också. Jag har lovat campingägaren att jag någon midsommarafton ska gästspela som dragspelare vid dansen kring stången. Men det blir inte i år heller, för mitt dragspelande har haft en alldeles för lång paus.
Jag ska heller inte vara med och dansa Små grodorna för på midsommardagen ska jag kasta varpa. Små grodorna och varpkastning går inte att förena, i alla fall inte med en drygt sjuttioårig kropp.
Trevlig midsommar!