I dag ska det handla om procent. Nä, icke om styrkan i Gotlandsdricka eller strårom, utan om vår dagliga motion, omvandlat i procent. När man ser alla pigga motionärer på Friskis & Svetts så tror man att svenskarna är ett hurtigt folk. Men ack vad man bedrar sig.
Ska nu referera till TV-programmet Vetenskapens värld där docent Maria Hagströmer, hälsoforskare vid Karolinska institutet, avslöjade en del häpnadsväckande siffror. 66 procent av svenskarna påstår sig ägna minst 30 minuter dagligen åt måttlig ansträngande fysisk aktivitet. Gå i trappor, spela ficktennis, tvätta bilen, bygga vindskydd eller vad man nu ägnar dagarna åt.
När det blir tal om ren motion så ägnar 45 procent sig åt detta minst tre dagar i veckan. 15 procent gör det fem gånger. Undersökningen visar att endast 7 procent av befolkningen uppfyller rekommendationen för fysisk aktivitet när det handlar om minst 30 minuter av någorlunda sammansatt tid, alltså inte några minuter hit och några dit. Och skärps kraven ytterligare så är det endast 1 procent som motionerar minst en halvtimme i sträck varje dag. En på hundra! Och är det ingen skillnad mellan män och kvinnor.
Har svårt att tro på siffrorna när man dagligen ser hur Recond-Calle, Norrlands-Hasse, Ping-pong-Stefan, Djupvikskrögarna, med flera, svettas i timmar. De utgör alltså ett gäng tvättäkta ”enprocentare”. Men låt oss inte fördjupa oss i detta, utan kolla lite hur man lägger upp ett träningspass. Först ska vattenflaskan fyllas. Människan klarar en vecka utan vätska. Kamelen en månad. På Friskis fixar man inte 45 minuter utan att slösa bort 15 på att dricka och skvätta på golvet. Och så ska det duttas på mobilen, helst med ena foten på ett träningsredskap. Att man medför egen underhållning är okej. Dissonansen som strömmar ur högtalarna är i paritet med bidragen till Melodifestivalen.
Det finns andra irritationsmoment. ”Stönarna” kan få en att spontanblöda ur båda öronen. Ingen vikt kan rubbas en millimeter utan att det kommer höga oanständiga ljud. ”Islandshästen” är ett annat exempel. En barfotaflicka brukar stampa på löpbandet som hon vore en töltande islänning. Man kan bli nervvrak för mindre. Och så har vi ”Repflopparna”. Oftast tjejer som envisades med att hoppa rep. Det låter för jävligt när repet hamrar mot golvet, innan fötterna trasslas in och eländet går i repris.
Prata går bra, bara man inte uppehåller en maskin samtidigt eller står i vägen. ”Systrarna” Kolmodin är ett föredöme. De har delat upp träningspassen. Ing-Britt svarar för snacket medan Gunnel och Kerstin tränar. Ing-Britt sköter sin del med bravur. Måste få nämna en typ av frapperande aktivitet. Det handlar om ”Krångelpellarna” som släpar fram stänger, vikter, bänkar, för att till sista inta en upp och nervänd och gärna bakfram ställning på bänken. I slutändan tränas muskler som man betydligt smidigare kunde ha gjort sittande eller stående. Det finns inte alltid ork att återställa redskapen.
Till sist en hälsning till olycksdrabbade Ulf ”Leksand” Nilsson. Krya på dig!