10 januari
Just som jag tänkt återuppta skidåkningen blir det mildväder.
I december, när snön vräkte ner och det var minusgrader, då blåste det varenda dag och mina mödosamt gjorda skidspår yrde omedelbart igen. Så jag gav upp.
Nu är det vindstilla. Men tre plusgrader. Och regn. Skidorna är dessutom vallade med blått.
Ordet är Trist! Eller Typiskt! Eller både och.
Polisen har lagt ner utredningen mot en före detta förtroendevald fackföreningsrepresentant på Gotland.
Med hjälp av oriktiga och förfalskade intyg misstänks hon ha kvitterat ut över 200 000 kronor i lön från kommunen samtidigt som hon fått ersättning för sina fackliga uppdrag. Hon misstänks bland för att ha förfalskat namnteckningar.
- Vi kan inte styrka att personen är varken skyldig eller oskyldig, säger man hos polisen.
Inte kan det vara så himla svårt, förfalskade namnteckningar avslöjar väl kriminalteknikerna hur lätt som helst? Men då säger polisen att det inte enbart räcker att bevisa att ett brott begåtts, utan personen måste även haft ett uppsåt att luras.
Ett brott är väl för tusan ett brott, i det här fallet urkundsförfalskning!
Och uppsåt. Räcker det att säga: "Jag hade inte en aning om att man inte får förfalska namnteckningar och ta ut lön för den tid man inte arbetar"?
I så fall ska jag använda det om jag åker fast för fortkörning:
- Visst såg jag 50-skylten, men jag hade inte en aning om att det är förbjudet att köra fortare.
Efter att förgäves ha försökt få med mitt sexåriga barnbarn utomhus för att grilla korv, undrade jag i förra krönikan om vi i min generation är de sista utomhuskorvgrillarna.
Jag har alltid tagit för givet att barn älskar att grilla korv utomhus. Även vintertid. Det gjorde jag när jag var barn. Minns särskilt skidutflykterna med korvgrillning med Unga örnar i Slite. Vi satt där och fick rök i ögonen på vilken sida om elden vi än satt. Korvarna lossnade alltid från grillpinnarna och ramlade ner i glöden där de blev vidbrända och täckta med aska.
Men trevlig var det.
Jag får ett mejl från Fredrik Sandman i Vibble. 39 år och därmed generationen yngre än jag:
Du ska inte förlora hoppet. Jag har två grabbar på 7 och 9 år. Bland det värsta dom vet är när vi säger att vi ska på utflykt. -Neeeej! -Måååste vi?
Vårt svar är: Ja, det måste vi. För är det nått jag älskar med att ha flyttat till ön för drygt tre år sen är möjligheten att kunna tända en brasa vid havet mitt i vintern. Nått vi aldrig gjorde när vi bodde i Stockholm. En tur från Vibble, till Furillen, Sjaustru eller som på nyårsafton Lickershamn.
När vi väl är där springer de omkring, tar en tur ut på piren bakom alla stora stenbumlingar som är täckta av is, medan jag gör upp en eld, sen kommer de och vill värma sig, dricka varm choklad och äta korv vid elden. Men hur mysigt det än är kommer protesterna när det är dags för nästa utflykt.
När de blir större kommer de att minnas dom här utflykterna och vill göra samma sak med sin barn.
Jag har länge misstänkt att det utbildas alldeles för många forskare. Och för att de ska ha något att göra - alla kan ju inte forska om cancer, aids och annat livsviktigt - hittar de på helt onödiga projekt, som alla säkert kostar miljontals kronor.
Som den här: Kvinnors tårar dämpar männens sexuella lust!
Det är som att forska om människors påverkan av kyla och komma fram till att nakna kroppar i snö fryser mer än påklädda!
Samma sak med kvinnotårar. Inte tusan blir jag sexuellt upphetsad om min hustru kommer hem storgråtande! Och hon sliter heller inte av sig kläderna när jag är ledsen och tårögd. Det behövs det väl ingen forskning för för att inse.
Men den här israeliska forskningen har inte enbart handlat om kvinnotårars inverkan på den manliga potensen. Forskningen är bredare än så och har även resulterat i denna sensationella upptäckt:
Möss kan gråta!
Däremot skulle det vara befogat med en forskning om varför svenskar i idrottssammanhang alltid presterar sämre när jag tittar på dem. Det gäller både "live" och i TV.
Fotboll till exempel. Jag har lagt ner massor med pengar på resor till Sveriges matcher. VM i Tyskland, EM i Österrike och ett antal landskamper på Råsunda. Jag tror inte att jag sett Sverige vinna en enda match.
Och nu på TV. Charlotte Kalla har inte fått någon bonussekund i Tour de Ski när jag suttit här i skinnsoffan och tittat. Skidskyttarna klappar igenom totalt och utförsåkarna ska vara glada om de klarar de fem första portarna. Gotlänningen Johan Larssons och de övriga juniorernas fiasko i hockey-VM var säkert också mitt fel.
När jag inte satt och tittade vann damerna en skidskyttestafett och Sverige besegrade Kanada i hockeyn.
En påkostad forskning om min mentala negativa påverkan är därför i högsta grad befogad.
(Flera timmar senare):
Förlåt Hellner! Förlåt Kalla! Förlåt Helena Ekholm! Förlåt slalomåkarna!
Jag tittade på er i TV.
Forskning! Forskning! Forskning!