Jag är en av dem bakom rubrikerna
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
* * *
Jag är "känd" från media och allra mest från tidningarna. Det mesta har det skrivits av mig, artiklar och kolumner i 27 års tid nu med mitt namn och ibland min bild under.
Det händer att människor känner igen den där gråhåriga farbrorn som jag ju blivit och ibland kommenterar något jag publicerat.
En del har det också skrivits om mig. Jag har till och med själv fått svara på journalisters frågor och märkt hur svårt det kan vara.
Numera är jag dock inte enbart omskriven i media. Jag finns även i polisens register.
Det är inget jag är stolt över men jag väljer ändå att både träda fram och tala ut. Som de stora stjärnorna.
Biter huvudet av skam.
För det är ju sånt som händer alla. Det sa i alla fall polismannen: Det händer alla någon gång, sade han.
Själv skämdes jag mest, darrade inombords av plötslig nervositet. Vi blir ju så nervösa av trafikpoliser.
Jag kom körande i min svarta Audi genom staden en dag som de flesta och plötsligt steg en polisman ut i gatan och vinkade in mig på en tvärväg.
Där hälsade han, log och sa vänliga saker.
Om han ändå varit som Kojak: dragit ut mig ur bilen, slängt upp mig mot plåten och kollat om jag hade något mer än kulor i grenen så man fattat att något var väldigt fel.
Under mitt första år med körkort stoppades jag i trafikkontroller vid nio tillfällen. Sammanlagt kollats ett 20-tal gånger.
Vid ett tillfälle har det påpekats att jag snart borde byta framdäck och aldrig tidigare har jag ertappats med något man inte får.
Den här gången gick det för fort. Slarvade med 30-gränsen. Stod där sen med brallorna nere. Fick en bot med en väldigt onödiga nollor på slutet.
När polismannen sagt "ha en trevlig dag" och jag till slut kom till affären jag var på väg till köpte jag bara nödtorft trots att det var helg.
Jag löste dessutom in pantkvittot, pengar jag annars alltid skänker till Röda Korset.
Och jag kunde inte låta bli att tänka på hur mycket kul jag kunnat köpa. Om inte! Så jäkla mycket gorgonzola!
Jag är numera en av de personer man ibland möter under vinjetter som "Bakom rubrikerna". På nyhetsredaktionen har jag genom åren formulerat hundratals notisrubriker om trafikbrott. Den här gången - för jag jobbade naturligtvis den kvällen - fick jag rubricera mig själv:
Åtta bilister
körde för fort
vid skola
* * *
Det kändes otroligt pinsamt, dumt, oförsvarligt och väldigt, väldigt onödigt.