Jag är glad att vi inte fick bestämma
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Och jag begrep definitivt inte mitt eget bästa, även om jag naturligtvis trodde att jag var smart och vuxen i mitt tänkande. Det hör liksom till själva definitionen av att vara 18, man tror att man är oövervinnerlig och att alla över 30 passerat bäst-före-datum och är hopplöst förmossade.
Jag var en av de som skrek högst om elev-inflytande och ifrågasatte massor av saker i skolan bara för sakens skull.
Men frågan är vad jag hade åstadkommit om jag lyckats få det där inflytandet?
Inte mycket vettigt, är mitt ärliga svar.
Men ändå pratas det mycket om just elev-inflytande, ungdomarna ska själva få styra över sina studier och till och med kunna påverka läroplanen.
Dravel och feg flumpedagogik, säger jag.
Ungdomar ska inte ha något som helst att styra över i skolan. Det finns synnerligen kompetent och välutbildad personal som studerat i åratal just för att sköta sånt. De kallas visst lärare.
Förra veckan presenterade Skolverket en rapport som visar att svenska ungdomar kan mindre och mindre för varje år som går. Den svenska skolan är på dekis.
Jag är inte förvånad.
Det fulaste ordet som funnits inom skolvärlden det senaste decenniet är "katederundervisning". Det är det gamla och mossiga sättet att undervisa på, en lärare vid sin kateder och elever i bänkarna.
Läraren undervisar, eleverna lyssnar, ställer frågor och snappar förhoppningsvis upp ett och annat.
Men sen kom flumpedagogerna och rörde till alltihop, eleverna skulle få undervisning "på sina villkor", de skulle "söka kunskap på egen hand" för att det skulle främja kreativitet och eget tänkande och visst, tanken var god.
Men så kom Skolverkets rapport förra veckan och... tja.
Nu är det naturligtvis inte bara flumpedagogernas fel att ungdomar tror att Adolf Hitler egentligen heter Mel Brooks.
Lägg till det sjuka systemet med skolpeng som gör att skolorna tvingas hitta på det ena besynnerliga programmet efter det andra för att bli poppis.
Lägg till ett betygssystem utan vettiga ramar som gör det lönsamt att sätta höga betyg, eftersom skolan då får gott rykte, fler elever och, just det, mer pengar.
Lägg till lärarnas minskade befogenheter att ställa krav, lägg till det faktum att man när målen i de nationella proven inte uppnås så stryks delar ur läroplanen istället för att öka tempot.
Lägg till besparingarna som är en käftsmäll på en redan hårt belastad yrkeskår.
Jag var så korkad när jag var 18 att det liknar inte nåt.
Jag bodde hemma, fick mat på bordet varje dag och gratis möjlighet att lära mig precis hur mycket som helst om vadsomhelst.
Och vad gjorde jag och mina polare? Läxor?
Nej, vi kunde sitta fem timmar i en bil på en åkerväg i Martebo och glo ut i mörkret.
Jag är glad och tacksam över att vi inte hade inflytande över någonting.
Inte heller hade jag vett att uppskatta de lärare som hade yrkesstolthet nog att försöka lära mig något trots att jag gjorde mitt bästa för att slippa.
De populära lärarna var de slappa, de som samlade oss enbart för att dela ut grupparbeten och sen gick och satte sig och rökte i lärarrummet.
Samma lärare som sen hade ett fasligt sjå att hålla sig vakna under oändliga redovisningar där alla läste högt ur anteckningar de plankat rakt av från nationalencyklopedin.
Inte förrän jag gått ut skolan och fått lite perspektiv på tillvaron fattade jag att det var de andra, de som fick öknamn som "Führern" och "Stasikvinnan", de som ställde krav och fick en att skämmas om man inte gjort sin hemläxa, det var de som var bäst.
Men vilket otacksamt jobb de hade. Planera lektioner, läsa på, pyssla i ordning kemilabbar, timtals av förberedelser bara för att mötas av ett gäng gäspande odågor som jag.
Jag skäms i efterhand. Förlåt!
Visste ni förresten att det finns ett vindsurfinggymnasium i Sverige? Jo, det är sant, det ligger i Varberg.
Det finns naturligtvis en massa andra besynnerliga gymnasieinriktningar också, fotboll, skateboard, basket och hästhoppning för att nämna några.
Men vindsurfing. Det måste i alla fall vara det mest korkade.
Jag är av den förmodligen helt otidsenliga uppfattningen att fritidsintressen ska utövas på fritiden. I skolan ska man lära sig andra saker.
Men så här blir det när skolor tvingas slåss om eleverna.
Ibland går jag och stör mig på saker. Det har jag gjort nu, och i slutändan drabbade det dig som läst ända hit. Men jag var bara tvungen att spy lite.
Nu har jag lugnat ned mig efter att ha varit uppe och pysslat om ettåringen som lyckats snurra in sig i ett hörn av sängen, under täcken och kuddar. Hon grymtade lite när jag vände henne och petade in nappen, och allt jag vill nu är att stoppa tiden.
Jag har så mycket att göra att jag inte hinner tänka, det är så mycket gröt som ska lagas och overaller som ska på och blöjor som ska bytas och ibland är jag så trött trött trött men jag vill ändå ha det så här en liten stund till.
Alla säger till mig att jag ska passa på och njuta nu, för snart har de flyttat hemifrån. Och jag tror er, jag förstår vad ni säger och jag lovar att jag gör mitt bästa.
Men jag behöver trycka på paus en stund, ungarna kan få vara så här små ett par år till så att jag hinner med. Så att jag hinner kramas, kittlas och bygga höga torn av klossar.
Så att jag inte missar något.