Jag är så trött på jantelagen
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Man skulle dessutom kunna tro att gotlänningar är mer missunnsamma än andra just på grund av detta.
Så är givetvis inte fallet.
Missunnsamhet och avundsjuka tillhör alla människors karaktärsdrag och inget vi inavlat fram här på ön. Det är inte smickrande egenheter, men tyvärr inget att göra nåt åt.
Jag vet inte hur många gånger jag hört folk säga att jantelagen är extra stark här. Ofta är det hitflyttade som jämför med hur det var hemma i Västerås eller var de nu kommer från.
Men jag tror de har fel.
Jag tror däremot att befolkningsstorleken har betydelse, ju fler människor desto färre som utmärker sig och som därmed blir måltavlor. Eller, rättare sagt, det är så många som utmärker sig att jantelagen förlorar sin betydelse.
Det finns tre typer av människor. Dels kategori ett, de jag kallar jantefolket. Såna som praktiserar jantelagen och är missunnsamma och avundsjuka på folk i sin omgivning.
Sen har vi kategori två, de som anser att allt som går dem emot är andra människors fel, och särskilt då jantefolkets.
Kategori tre är naturligtvis de som skiter i vilket, sköter sitt och inte hör till någon av de två första kategorierna.
Både kategori ett och två är riktigt tröttsamma människor. Frågan är vilka som är värst.
Personligen börjar jag bli riktigt trött på tvåorna, alla de som tjatar om jantelagen så fort nåt går dem emot. Det finns en del entreprenörer och företagsledare här på ön, jag behöver inte nämna några namn, som ropar "Jante" om de så bara får en p-bot eller om ett av hjulen på kundvagnen drar snett.
Och när de ropat tillräckligt många gånger är man så trött på deras evinnerliga tjat om hur motarbetade de blir och hur synd det är om dem att man nästan önskar att nåt skulle gå ordentligt åt skogen.
Men bara nästan, för annars är man ju själv en av jantefolket. Det är en hårfin balansgång det där.
Allmänbildning: Jantelagen kommer som sagt inte från Rute utan är en norsk uppfinning och formulerades av författaren Aksel Sandemose i boken "En flykting korsar sitt mål" som kom ut 1933.
Detta är jantelagen i sin helhet.
1) Du skall inte tro att du är något.
2) Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3) Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4) Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5) Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6) Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7) Du skall inte tro att du duger till något.
8) Du skall inte skratta åt oss.
9) Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10) Du skall inte tro att du kan lära oss något.
Payex varslar 15 personer för att man inte får göra som man vill med en medeltida mur i innerstan.
Det är aldrig ens fel att två träter heter det ju, och i det här fallet är allting fånigt.
Det är fånigt av Payex att varsla personal bara för att Max Hansson bestämt att verksamheten ska ligga i innerstan och ingen annanstans. Det handlar trots allt om människor, medarbetare, familjeförsörjare, vänner. Människor av kött och blod som kastas ut i arbetslöshet i den pissigaste av tider att vara arbetslös i.
Och detta bara för att en verksamhet som skulle fungera bättre utanför muren (det är en hel del tunga transporter dit) inte får ligga inom glasgångsavstånd från Krister Fingals kontor.
Men det är också fånigt, världsarvsstad eller inte, att allt detta handlar om en sketen mur som ingen ens sett, och som ingen ens vill se eftersom man kan kolla på kalkstensmurar överallt om man nu har såna böjelser.
Det vore en annan sak om Payex ville riva S:t Hans ruin, men en bortglömd mur? På vilket sätt tillför den där muren något till Visby?
Fånigt, dubbelfånigt, tycker jag. Men jag är säker på att de 15 som varslats skulle välja andra ord att beskriva hur de känner.
Apropå att klaga så gick jag och sved över att jag lyckats sträcka nån märklig muskel i ljumsken när jag spelade fotboll i helgen. Då undrade min granne försynt om jag inte "var lite för gammal för att spela fotboll egentligen".
För gammal! Herregud!
Bara för att hennes man, som är lika ung som jag, simulerat en ryggskada hela försäsongen och antagligen inte varit till mycket nytta hemmavid.
Nä, här är listan med fem saker jag inte är för gammal för trots att jag fyllde 35 nyss.
1) Spela fotboll.
2) Gå på rockkonserter.
3) Kalla farbröderna på jobbet som är över 40 för gubbskinn.
4) Tycka det är ballt med tv-program där de spränger sönder saker.
5) Få förmaningar om att ta på mössa när det är kallt ute av min mamma.