- Men vi måste ju maka eld te spis´n så de blir varm och gott där inne, Kristina.
- Jag tyer inte längre, Karl David..
Nej! Jag heter inte Kristina! Jag heter ju Jenny och det är inte 1800-tal nu! Det är som sagt år 2010!
Jag blir så förbannad varje gång jag tänker på ved och eld. Eller, förbannad och förbannad, jag blir trött. Jag kan aldrig få det att brinna i den jäkla vedspisen och om jag väl lyckas så måste man springa där var tionde minut och peta in en pinne i brasan. Man kan inte spontant gå ut i trädgården en stund. Knappt ens gå på skithus. För då kanske det slocknar! Och så står man där igen! Med två ungar hängande i hasar och en skitvedpinne som vägrar fatta eld!
Men det är bra för miljön, säger de. Och det är ju klart, det påminner ju om medeltiden. Så fort något är bra för miljön så innebär det automatiskt en tillbakagång till medeltiden.
Snart förbjuds de gamla glödlamporna och så sitter vi alla där, i vårt skumma, mesiga medeltida ljus som lågenergilamporna oss skänker.
Och så man kan tvätta med eco balls, tvättbollar utan miljöfarliga gifter, men ärligt talat, hur ren blir tvätten? Man kan använda miljövänliga lösningsmedel, men ärligt talat, hur rent blir det. Barnen kan leka med miljövänliga klossar i milda färger. Men vänta! Alla barn dras ju till blinkande och spelande leksaker i miljöfarlig plast! Man kan använda tygblöjor till bebisarna och tygbindor till mammorna, men ärligt talat? Hur bekvämt är det då?
Hur fräsch känner man sig med en tygremsa mellan benen när blodet forsar fritt? Och vad gör man med den? Vrider ur den? Och alla de där maskintvättarna man måste tvätta när man använder tygblöjor på sina barn, hur miljövänliga är de i längden? Om eco ballsen dessutom inte gör dem rent?
Och så kan man åka kollektivt! Eller cykla! Eller gränsla någon gammal häst och rida till jobbet! Känna vinden slita i håret och verkligen vara ett med moder jord, där på gamla Bruntes rygg!
Varför kunde de inte ha tänkt till när de uppfann glödlampan? Och hur tänkte den personen som uppfann dagens engångsblöjor? Fattade inte hon eller han att jävligt mycket blöjor blir jävligt mycket sopor i framtiden? Och bensinen sen! Inte ens en idiot kunde väl ha missat att bensinen inte var särskilt hälsosam för moder jord, när hon eller han uppfann den?
Och all heder till kollektivtrafiken, men jag trivs bäst i vår kära Volvo.
Jag tycker det är så tråkigt att så fort man vill vara lite miljövänlig så vips blir det medeltid igen! Jag vill att det ska vara år 2010! Bekvämt, enkelt, tillgängligt. Det är inte för inte som människan och samhället utvecklas och jag vill att det ska vara så.
Därför skulle jag vilja att det utvecklades lite lättare och mer 2010:iga sätt att vara miljövänlig. Nedbrytningsbara blöjor till exempel. Som man kunde kasta i sin kompost (när man väl skapat en sådan). Lågenergilampor som gav lika klart och vackert sken som de gamla. Tamponger man kunde spola ner med gott samvete. Biogasbilar och andra miljövänliga transportmedel som man kunde tuffa runt i utan dåligt samvete. Jag vill gärna vara miljövänlig, men ändå modern. (modern. Snacka om omodernt ord).
Den miljövänliga maten, där har vi det! Den är bäst! Godast! Härligast! Godare än belgiska kycklingar på tillväxthormon. Där har vi lyckats! Och det var ju inte så svårt, eller hur?
Och nej. Jag orkar inte skriva om valet. Det gör för ont.
Jag blir arg när jag tänker ved och eld
Och så var det 2010 och de två nybyggarna begav sig ut på vedbacken. Det hade kommit att bli så kallt att de huttrade i sängen om nätterna när vinden låg på. - Jag likar inte de här, Karl David, sa hustrun, ty hennes fingrar domnade bort i kölden ute på backen.
Foto: Hasse Holmberg / SCANPIX
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.