Jag blir glad av att bo på Gotland
Jag blir glad när jag läser att gotlänningarna trivs på sin ö. Fler än hälften kan starkt rekommendera sina vänner och släktingar att flytta hit. Jag skriver under på det direkt.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har nu bott permanent på ön sedan första juni 2008. Har inte behövt ångra en enda dag.
Kan bara tänka mig hur julrushen är i Stockholm just de här dagarna. Folk springer nästan ner varandra i jakten på klapparna. Det slipper vi i stort sett här.
Kom tillbaka från semester för en dryg vecka sedan. Det var min mest avstressande och avkopplande semester någonsin. Och det är helt min egen förtjänst. Jag valde nämligen att hålla mig helt datorfri i 15 dagar. Jag läste inte ett enda mejl. Det har inte hänt sedan mejlen uppfanns att jag hållit mig undan e-posten under en sådan lång tid. Men tack var det var jag avgiftad efter två dagar, och sedan fanns det inte ett internetcafé i världen som kunde locka in mig.
För andra året blev semestern en färd till Indien. Samma del av landet, samma lilla stad, och till och med samma lilla strandplätt som vi delade med en engelsk koloni, som också var där ifjol. Engelsmännen övervintrar där i solen tre till sex månader varje år.
Kanske trivs vi så bra just där eftersom staden vi bodde i har lite gotländsk klang, Calangute, och att lokaltidningen heter GT (Goa Times).
Om Gotland är världens bästa plats att bo på finns nog världens vänligaste människor i Indien. Bara leenden, vänlighet och hjälpsamhet trots att många lever i fattigdom. Två gånger varje dag passerade vi en äldre man som sålde frukt. Han hade tre ananaser, ett 20-tal bananer och några apelsiner på sitt bord. Vi köpte aldrig något, men han hälsade alltid lika glatt och undrade hur vi mådde. Det är indisk vänlighet i ett nötskal.
Och sedan gör det förstås ingenting att alla pratar engelska.
Veckans citat: "Att köra av färjan är lycka".
Sagt av Visbybon Jan Westerlund i en artikel i GT i onsdags.
Varje gång jag har varit borta känner jag precis likadant.
Veckans yrke i Vi i ettan: uppfinnarpolis.
Gotlänningen Tomas Boström har döpt sin cd där han tolkar Leonard Cohen till "Mitt gömda jag". Det är en av årets starkaste svenska plattor. Den har gått varm i min cd-spelare sedan jag köpte den. Boströms röst passar perfekt för att tolka Cohen, hans översättningar känns också klockrent nära originalet.
Hoppas att den når ut till en större publik. Så köp, köp, köp.
Under min semester fick jag veta att Cecilia Schelin Seidegård blir ny landshövding. Se, ytterliggare en gotlänning som varit i frivillig fastländsk exil, som flyttar hem. Vi blir allt flera...
Cecilia, som var lika rödhårig då som nu, och jag var klasskamrater i mellan- och högstadiet och vi bodde dessutom bara ett stenkast från varandra i Visby. Om några veckor blir hon regeringens förlängda arm här på ön. Tänk så det kan bli.
Vi har inte haft någon kontakt på 40 år, men jag har ändå haft lite koll på hennes karriär på håll.
Det som imponerar mest är hon lyckades med uppdraget att slå ihop kolosserna Karolinska sjukhuset och Huddinge sjukhus till ett storsjukhus med 15 000 anställda.
Cecilia Schelin Seidegård är till skillnad från alla andra som brukar utses till landshövdingar ingen avdankad politiker eller byrådirektör som ser det här som en reträttpost utan som något nytt och spännande. Cecilia Schelin Seidegård är fortfarande mitt i karriären och det känns i ryggmärgen som om hon kommer att bli väldigt bra för Gotland.
Vinterdäck har jag slutat att räkna. Kan inte tänka mig att någon väljer att köra med sommardäck nu. Det är ju riktig vinter. Hoppas nu bara att snön ligger kvar över julen.
Trevlig helg!