Jag får helt enkelt plocka fram min gamla revolver

Ingvar Andersson avslöjar vad han har för planer ifall det osannolika skulle inträffa. Det vill säga att Gotland skulle ockuperas av främmande makt.

Ryska flaggan i aktern på en båt. I bakgrunden centrala Moskva.

Ryska flaggan i aktern på en båt. I bakgrunden centrala Moskva.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Gotland2022-05-21 13:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Precis som Charles Ingvar Jönsson, han i Jönssonligan du vet, så har jag en plan. Det var faktiskt en tidigare partiledare, Nyamko Sabuni, som kläckte idén. Jämställdhetsminister på den tiden. Hon var inte främmande för att dra till Norge om ryssen skulle anfalla Sverige. Det fick en annan att dra öronen åt sig. Gotland ligger ju som bekant rätt risigt till om så skulle bli fallet.

Nu vill jag lugna dig med att det är ytterst osannolikt att hotet blir verklighet. Men för den skull är det inte fel ha en plan (och även en plan B). Skulle det börja osa katt på andra sidan Östersjön så är jag beredd att pausa träningskortet, packa in Bella i suven och dra till Norge. Grannen tror jag följer med utan långtgående övertalningsförsök. Hon är ingen vän av Putin och vill hålla så långt avstånd som möjligt till denne, som hon tycker, mycket ondskefulle man.

Eftersom det kan behövas medicinsk expertis på färden och någon som behärskar språket vid framkomsten så hade jag tänkt kontakta syster Karin. Hon bemästrar båda sakerna. Men det är nog en tanke som får överges. Hon behövs nämligen i arenahallen där hon vaccinerar mot Covid 19. Och apropå detta virus så har Nordkorea rapporterat sina första fall.

Om nu ändå det osannolika skulle inträffa, som en blixt från en klarblå himmel, så får jag ta till plan B som är att försvara ön. Jag får helt enkelt plocka fram min gamla Remingtonrevolver modell 1858. Den gick i förtidspension redan 1865 när det amerikanska inbördeskriget var slut. Får ruska liv i den igen efter drygt 150 år i vila och avfyra 44-kalibriga blykulor mot angriparen. Och hålla på så länge krut, kulor och tändhattar räcker. Sedan är det hög tid att slå en signal till Nato.

Trodde att jag hade sett det mesta, men så följde jag årets upplaga av ESC-finalen. Normännen fick mig att häpna. Iklädda varghuvor sjöng man om att ge vargen en banan. Var det en uppmaning till oss att skicka guleböjer till Moskva? Och så Serbien. En kvinna som sitter på en stol och tvättar händerna. Rent obegripligt. Föga oväntat så drog Ukraina det längsta strået. En seger som inte är grundad på musikalitet.

Landshövdingen har bestämt sig för att skrota den årliga kändisfesten. Ett bra beslut, Anders Flanking! Men det finns även ett sorgligt sådant. Det att Lena di Corsi klappar igen sitt livsverk, Träningsboxen. Ännu ett av pandemins offer.