Jag fick motorstopp i Moras enda rondell
Första advent.Foto: Fredrik Sandberg/SCANPIX
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tyckte inte att jag behövde det tidigare.
Och hade det inte varit för den där syrliga kommentaren från min blivande frus farfar, hade det kanske dröjt ännu längre.
Han var i den åldern att man säger vad man tycker när han inför ett stort sällskap runt middagsbordet sa: En man är inte klädd förrän han har körkort.
Även om han inte sa det direkt till mig förstod jag passningen direkt. Jag kunde ju inte alltid lita på att Kjell Boberg och andra snälla kompisar skjutsade runt på mig.
Jag blixtanmälde mig till en intensivkurs i Mora.
Jag var där i fem dagar. Tog tolv körlektioner och vrålpluggade teori. Två veckor senare var jag tillbaka för att köra upp. Det började med att jag fick motorstopp i Moras enda rondell. Men jag klarade uppkörningen. Vid teoriskrivningen satt jag längst fram i salen. Jag kunde se mitt körkort på ett bord, när jag svarade på frågor om skyltar och trafikvett.
Jag var klar ganska snabbt. Och klarade mig. Och jag minns det som i går när jag fick körkortet i mind hand och ett gratulerar från instruktören.
Det var med triumf jag äntligen hade tagit den där lappen som jag borde ha haft sju år tidigare.
Men ibland behövs det att någon trycker på för att saker och ting ska hända.
Sedan dess har jag kört prickfritt i över 31 år. För parkeringsböter räknas väl inte?
Vi pratade om körkort på ett möte här på tidningen i veckan. Skälet var förstå att Transportstyrelsen ska lägga på bilskolorna nya avgifter. Och i slutänden blir det kunden som får betala. Jag tycker att det är fullständigt orimligt att ett körkort ska kosta runt 20000 kronor. Körkort håller liksom tandvård på att bli en klassfråga. Det är inte bra.
Att man klarar sig utan körkort i Stockholm är en sak. Men vill man vara här på den underbara ön får man svårt att få livet att gå ihop om man vill röra sig utanför den plats där man bor. Kollektivtrafiken är ju inte den allra bästa.
Jag tänker ta ett uppehåll i mitt krönikeskrivande fram till julafton. Nu ska jag ha semester. Det har blivit en vana sedan jag flyttade tillbaka till Gotland för drygt tre år sedan. Jag ska söka upp värmen och koppla bort jobbet ett par veckor. Jag ska försöka hålla mig långt från datorer under semestern. Inga mejl, inga måsten. Känner mig avslappnad bara jag tänker på det.
Den här hösten har gått ovanligt snabbt. Tråkiga november har snart passerat. På söndag är det första advent och sedan kliver vi snart in i december. En bra månad även om julen förstås kunde ha legat mycket bättre till i tid. Med julafton och nyårsafton på en fredag blir det nästan som normala arbetsveckor. De som vill vara långledig över jul och nyår måste ha samlat många semesterdagar i ladan.
Som ni säkert såg i GT i går var jag med på mardrömsfärjan till Nynäshamn i tisdags. Jag sa i tidningen att det var den värsta båtresa jag har varit med om. Och så var det. I varje fall på Östersjön.
Men när jag rannsakar mitt minne kommer jag ihåg en resa till England i mellandagarna i början på 80-talet. Åkte båt från Göteborg. Resan skulle ta ett dygn, men innan vi var framme hade det gått 36 timmar. Kan väl inte påstå att Nordsjön visade sig från sin bästa sida den gången. Personalen fick surra fast alla lösa föremål på skutan för att de inte skulle åka iväg.
Många blev dåliga på båten i tisdags. Men personalen tog hand om dem som behövde hjälp på ett fantastiskt sätt. Dessutom fick vi information från kapten hela tiden. Bra! Information har inte direkt varit destinationens bästa gren tidigare.
När båten skakade som värst och det kändes som om den skulle gå av mitten informerade kapten om att det alltid låter så vi hård sjögång. Det kändes bra att få veta just då.
Trevlig helg, och så hörs vi på julafton igen!