Det är lustigt att det här med landsbygdsavvecklingen inte har berört mig särskilt mycket tidigare.. Jag är ju faktiskt born and raised Sudergute.
Bland kor och snedvuxna tallar växte jag upp. Och båda mina släkter och min mamma bor kvar på södra ön. Jag antar att det är min relativt nya identitet som "stadsbo" som har gjort mig dryg.
Ty jag har, i mina krönikor, uttalat mig negativt om alltför små skolor och i striden om Vibble ungdomsgård tänkte jag, helt på allvar att "har man valt att bosätta sig på landsbygden får man acceptera att där inte finns några gatlyktor" och liknande dryga tankar. Som en sann förrädare. Judas.
Men den senaste tidens alla landsbygdsstormar som blåst över ön har faktiskt påverkat mig. När några vänner som länge velat lämna radhuset i Visby för en kåk bland ängar och skog lite mer åt landsbygds- sidan till, nu istället pratar om att flytta av ön, då reagerar jag.
Den stora bilden i artikeln angående det stora skolmötet i Klinte, drämer till mig också, för där sitter de ju allihopa!
Alla de som blev kvar. Som aldrig fegade ur och stack. Som vill leva där de lever och ha en dräglig tillvaro. De ser så ledsna ut på den där bilden. Uppgivna liksom. Och då bor de ändå i Klinte. Föreställ er minerna på de som bor i Hamra. Eller Sanda.
En jobbig sak med det här, är att Mats Hanell sa något som är sant när han sa att barnen får en bättre skolgång om de hamnar i en skola med större barngrupper. Inte alltför stora såklart, men jag står ändå fast vid det jag tidigare skrivit om att alltför små barngrupper är av ondo.
Att det kommer att gå en, två, eller tre elever i varje årskull i Öja skola framöver låter inte bra. Inte ens en underskrift av Lasse Tennander kan ändra på det.
En annan, ännu jobbigare sak, är det där som Brittis Benzler sa på det stora "skolmötet" i Klinte i onsdagskväll. Att sedan det fria skolvalet införts är det fler som inte valt att sätta sina barn i skolan närmast hemmet. De små skolorna på landsbygden är små av en anledning och den anledningen går inte att skylla på politikerna.
De små skolorna på landsbygden är små, dels på grund av att människor som bor på landsbygden flyttar därifrån och dels på grund av att människor som bor på landsbygden ändå väljer skolorna i eller närmare stan. Det gör att det är svårt att komma ifrån att människorna på landsbygden själva bär en del av skulden till att det blivit som det blivit, när de själva väljer alternativ som inte gynnar bygden de bor i.
Den största skulden bär dock naturligtvis jag och alla de andra som kan liknas vid Judas. Alla vi som fegade ur och drog. Förlåt.
Att Mikael Persbrandt drog förstår man ju.
I Västerhejde verkar man inte tycka att det är särskilt kul med landsbygdsutveckling.
Låt mig citera hembygdsföreningen om den omdiskuterade markägaren Olof Högströms planer för fiskeläget.
"Vi kontaktar länsstyrelsen om det är något som vi har synpunkter på. Och det har det varit. I somras byggde han två toaletter nere i fiskeläget (...) Det får förekomma enskilda övernattningar men man får inte bo där".
Ja go vänner! I detta citat finner man den där lite mer bittra bilden av Gotland - de bakåtsträvande, nejsägande och jantelagsvurmande människornas ö!
Inte kan man väl bygga toalett i en fiskebod och tro att man ska bo där! Herregud, fiskelägena ska ju stå där! Orörda längs stränderna, som monument över en tid som varit. Hur skulle det se ut om fiskelägena plötsligt blev fulla av liv och rörelse?! Herregud!
Vem tror han att han är?!