Någonting är på gång. Känner ni det också? Eller är det bara jag som går runt och känner mig orolig? Olustig. Illa till mods.
Där andra har politikerförakt har jag på senaste tiden känt att enormt entreprenörsförakt som hela tiden späs på när företagare på företagare går ut i media och deklarerar att de vill ha något.
Sedan blir de jätteupprörda när de inte kan få det de vill ha direkt (och det de vill ha är naturligtvis aldrig för egen vinst, utan alltid något som alla andra inte kommer att klara sig utan) och skyller allting på politikerna.
I Nordmaling misshandlades nyligen en politiker i sitt hem på grund av att hon satt i kommunen som precis blivit tvungna att ta beslutet att lägga ner tre ”byaskolor” på landsbygden. Jimmy Åkesson fick en tårta i ansiktet. Här på ön läggs all världens problem på Åkes axlar. Man kallar honom för pajas.
Och jag tänker stillsamt att det bara är tio år sedan Anna Lindh mördades. Två år sedan 69 politiskt aktiva ungdomar sköts ihjäl på Utöya och att vi borde ha lärt oss något av det.
Jag är inte emot entreprenörskap och utveckling och nya idéer. Men jag tänker att man får fan i mig bete sig som folk. Och tänka på att vara en förebild.
När högt uppsatta entreprenörer som vet att meddela sig, vecka efter vecka kastar skit på politiker inför öppen ridå är det självklart att andra, mer tystlåtna, med politikerförakt får vatten på sin kvarn. Och vi vet aldrig vart galenskapen gömmer sig.
Sverigedemokraterna spås nu bli Sveriges tredje största parti vid nästa val. Sverigedemokraterna kan inte ses som något annat än att missnöjesparti. Det är de arga, missnöjda människorna som känner sig bortglömda och osedda som röstar på SD. Som på allvar tycker att det är invandringens fel att ”våra gamla” inte får klok mat.
Som på allvar anser att invandrarna ”tar våra jobb” och som på allvar tycker att all kriminalitet i Sverige numera är på grund av invandrarna. Och vad man än tycker om det så kan man inte sopa missnöjet under mattan. För alla är ju missnöjda!
Rasisterna är missnöjda, entreprenörerna är missnöjda, bönder är missnöjda, barnmorskorna är missnöjda, alla som måste betala parkeringsavgift är missnöjda.
Och i England skapar en komiker rabalder när han uppmanar folket att strunta i att rösta. Varför ska man rösta när den lilla människan ändå alltid blir trampad på och planeten demoleras på grund av besluten som ändå tas över våra huvuden, menar han.
Och visst. Visst bör varje politiker, oavsett partitillhörighet, ta sig en funderare kring det massivt utbredda missnöjet. Och visst kan det vara så som komikern menar, att det behövs en revolution av något slag. Kanske är det till och med den jag känner komma när jag går runt med kroppen full av oro.
Men jag tänker att om vi ska göra någonting av vårt missnöje, så måste det ske på ett konstruktivt sätt. Vi ska inte använda oss av varken tårtor eller smutskastning och framför allt inte av våld.
Vi kan vara högljudda, påstridiga och upprörda men vi ska bete oss som folk.