Det är då fan att folk inte är det minsta historiskt bevandrade. Redan Wild Bill Hickock och Buffalo Bill var så kammade under sina hattar. Den korrekta benämningen är präriehår.
Men elakingarna ger sig inte: "då måste du ha bytt frissa". Fel igen. Har samma frissa eller frissor som jag alltid har haft. Carina och Aina. Men vi har bytt lokal. Flickorna huserar numera i den lilla stugan en bit från Granngårdens entré. De har alltså öppnat eget.
Ny fråga: "Behövs det verkligen tvenne kvinnor för att fixa till ditt barr? En som håller i och en som klipper, he, he". Sådana frågor ignoreras.
Så här ligger det till. Ingen av flickorna är speciellt pigg på att klippa mig. Men den som för tillfället är ledig åker på det. När jag tittade in i klipphuset så råkade båda vara lediga. Carina var dock snabb att kila iväg för att hämta lunchen, så vad hade Aina att välja på? Hon var dock klart skeptisk till mitt frisyrval. Präriehår, pyttsan. Men om resultatet kan tänkas bli något som liknar en obäddad säng med katthår i, så måste frissan ta till list. Få in kunden på andra tankebanor, med andra ord. Det går inte att släppa iväg folk med frisyrer som verkar bombade bortom all hjälp. Yrkesstoltheten skulle få en rejäl törn. Mitt val kunde dock, med tvekan, accepteras.
Man kan undra om flickorna var igång redan på den tiden då kompisarna cyklade med stödhjul. För de påstår sig ha 60 års gemensam erfarenhet. Bevisligen har de dock mogen vana av sax och kam. De har skalat av tonvis med hår från min skalle genom åren.
En märklig sak hände förresten i somras, fick jag veta. De flesta minns säkert att vi hade Texasvärme några veckor i juli. Folk suckade och stönade. En annan njöt. Aina fick in en svettig fastlänning som ville ha bort allt hår. Rubbet. Kvickt!
I och för sig inget märkligt. Men nu kommer det: Aina lyckades dessutom sälja en flaska hårschampo. Vad ska man med en flaska schampo till när skallen ser ut som ett såpat bowlingklot?
Vi har haft ett välkommet återbesök av målarna Håkan och Crille. Det handlade om ett hål i taket i stora salongen. För ändamålet krävdes yrkesmässigt spacklande och målande, något som nyss nämnda duo vet att göra. Om man har 60 års erfarenhet vet inte jag, men något hål står icke längre att finna.
Varför lyssnar ingen? Jag har förespråkat Tommy Wahlgren som landshövding. Jag vill se revyräven Roland Olsson eller Per-Ove Pettersson, Dunbodi, som kulturpristagare. Helst båda. Tvärnobben. Istället sker det ena smaklösa valet efter det andra.
Så tyvärr, Sune Österdahl, du lär inte bli ny överstepräst i stiftet. Bara det faktum att jag håller på dig betyder att ditt namn sopas under mattan. Men skit i det du. Daska till med en ny bok.
35 000 i månaden i pension och en plats i en kommitté som ska utvärdera och utreda systemet för kommunalekonomisk utjämning.
Är politikerna smarta eller ohjälpligt korkade?
Jag har skaffat präriehår - en frisyr med historia
Nu är det klippt! Elaka tungor vill göra gällande att jag har skaffat hockeyfrilla, den allra fulaste frisyren i vår Herres hage, om man bortser från rakade skallar.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.