Jag hittade mig själv runt ett blåtonat vinglas
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Lilltjejen är bara fem och nog hade det passat att ha kaffe latte-brunt i det rum som ska bli hennes, det var åtminstone Ägg-Evas förslag, hon kan det där med färger så hon var där på lunchen en dag, fick en bit kyckling med örtsås i en folielåda som kompisarvode och tilläts spåna fritt kring rummens framtida färger.
„Det gick åt många underskrifter så det var tur att jag tränade på autografen när jag var liten och trodde jag skulle bli nåt, men till slut tog vi i hand allesammans; mäklaren, den som sålde, bankkvinnan, jag och hon jag bor med. Ingen återvändo, ännu ett steg taget.
Det här är tredje och sista delen i spaltsviten om en ny bostad.
Men kaffe på väggarna blir det inte, vår prinsessa ska få vara just prinsessa under sina härliga barn-år och sen kanske det även blir röda hjärtan på långväggen. Det vill hon så gärna ha.
Pojken får grönt och jag och hon jag bor med får grått och taket som var av mörknad 70-talspanel blir vitt och jag har ont i ryggen av detta enehanda målande och knäna ömmar av nytt golv som läggs.
All respekt till er som jobbar med kroppen, till er som har riktiga jobb. Det är ni som är det verkliga hjältarna.
Men: golv och lister och hammare och lim och såg och penslar och spackel och stegar och färgstänk och slipdamm och värk i axlar och rygg och vattenpass och färgburkar och cd-spelare (överdos på Dylan) och mejslar och stämjärn och borrmaskin och ett nytt liv.
Verkligen på väg mot ett nytt liv, ett annat liv, eller i alla fall ett liv på en annan plats.
„Inköpslista till inflyttningsfesten: Baguette, tapenade, soltorkade tomater, parmaskinka (eller liknande), oliver (svarta och gröna), vitlök, stark korv (chorizo?), paprika, frukt, nötter, chippa, tomatkross, några roliga ostar. Kex. OBS. Bolaget.
För vi packade våra saker - ett blåtonat vinglas var förresten inslaget i en tidningssida där jag hittade en bild på mig själv - och hyrde den där pickupen till slut och bar och skämtade och svettades och ställde undan saker i förrådet vi inte sett sen förra flytten men ändå inte gjort oss av med och rätt som det var hade vi äntligen flyttat någon kilometer och kunde sen inte hitta någonting.
Nu ska vi bara vänja oss av med att kalla det nya stället för "det nya stället".
„Och en annan dag ska vi ta tag i köket. Åtminstone så vi lär oss hitta vad som finns bakom luckorna.