Ännu är det tid att älska. Sommaren. Visst hör man det på namnet, det vackraste ordet i vårt språk. Sommar är som livets egen buljong. Solen förstärker alla smaker och gör allt det goda godare. Jag tror att det var redan som liten som jag blev kär i sommaren. Bland enbuskarna uppe på heden vid sommarstugan anrikades hela sommarlovet i min tallrik med fil om morgnarna. Fortfarande är solvarm fil bland det godaste jag vet.
Och sommaren är långt ifrån över för i år. Ännu är det 20 grader och badbart på paradisets strand. Där vajar gulnat gräs med sina ax mot den klarblå himlen. I ett moln av rök tar jag ut flundrorna ur röken och växthuset är fullt av solmogna tomater. När snön ligger tjock på växthustaket är minnen det som gör att jag orkar. I väntan på nästa sommar.
För mig är varje sommar speciell och får sin egen historia och sina egna minnen. Det här är sommaren då vi blev fem. Ja, du har så klart inte sett oss på Välkommen-till världen-bilderna i GA. Vår nya kille Max är 20 år, men precis som vilken treåring som helst. Han är trotsig och busig, men vi älskar honom precis som han är.
Max är inte som sina artfränder från Kamerun. Han är från Jönköping. Och har en ordsvada som få. Under filten hörs ljudliga GOD NATT när han ska sova. Till frukost böjer han sig djupt ner i tallriken med gröt och kommenderar SMAKA. Efter våra första veckor tillsammans har han övergått från människokött till vegetarisk kost och fingrarna kan läka sina sår. Papegojor tar tid att bli kompis med, och de har en näbbstyrka som är enorm.
När jag sätter på mig jackan säger han HEJ DÅ innan jag går. Och Max älskar att åka bil. Från axeln eller ännu hellre, från nackstödet bakom mig, spejar han fram över vägen. Han knorpar med näbben och brukar somna en stund. Livet blir aldrig mera tråkigt med en grå jako i familjen.
Kanske tar jag med honom till jobbet så småningom. Jag tänker att han i alla fall kan göra lite enklare uppgifter, som att svara i telefon. Till de fåtal läsare som kan upplevas som besvärliga säger jag då vänligt: "Ett ögonblick så ska du få prata med vår medarbetare Max".
Som om inte papegojbetten varit nog fick jag, den gången i sommar som jag idrottade, en volleyboll på fingret. Innan jag hann ta av mig ringen hade fingret svullnat upp. Love hurts. Nazareths gamla dänga surrade i mitt huvud, samtidigt som hela fingret spände och svällde upp. Jag träffade en sjuksköterska från Norrland, hon menade att så länge fingret inte blev vitt eller svart var det inte så farligt. Uppskrämd åkte jag ner till akuten. Jag kom ut med både ring och finger intakta. Den natten tänkte jag sova med en avbitartång i dubbelsängen. Man kan lätt få klaustrofobi av känslan att sitta fast i en förlovningsring. Men det gick bra. Störst av allt är kärleken. Guldsmeden Hanne Heftøs danska kreation är ännu lika välbevarad som när den plockades ur sin ask i solen på Via dell´Amore i Ligurien. Möjligen borde hon döpa om modellen till "Ring 112".