Jag köpte en falafel och åt den i solen
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tåget kom precis när jag steg av rulltrappan mot perrongen och jag behövde inte jäkta, inte springa.
Det är ju så lätt annars att dras med i tempot och springer fast man inte behöver.
Tunnelbanan kom upp över bron och där nere glittrade vattnet och solen slösade över Stockholm och jag klev av sen och gick upp vid Sergels torg och där mitt på plattan spelade ett reggaeband så hela city gungade.
Det var mycket folk överallt och det var en av de första riktiga sommardagarna och männen gick med kavajen över axeln och kvinnorna med bara ben och jag mötte turister från Japan och jag hörde tyska franska spanska och kände doften av snabbstrips och nygräddad pizza.
På uteserveringarna glimmade ölglasen gula och människornas ögon doldes bakom solglasögon och svetten rann längs mig rygg och jeansen klibbade och på Västerlånggatan stod en trubadur och sjöng "Take the ribbons from your hair" och jag såg att han bara hade mynt i gitarrfodralet, men jag gick förbi, lade inga pengar, inte heller i tiggarens röda mugg, han som stod och darrade i hela kroppen böjd över en käpp, jag gick förbi.
Jag gick utan mål för jag hade eftermiddagstid att fördriva och jag tror jag såg en som var minister förr och en som brukar spela i deckare på tv och i ett gathörn stannade jag och luktade tittade lyssnade tog in allt runt om mig.
Solkatterna som blinkade i fönsterrutorna, sirenerna som tjöt, klackarna mot sten, sorlet, bruset, herr Gårmans tickande, kände lukten av Stockholm.
Jag bodde här en tid och längtar inte tillbaka men ibland är det skönt att bara omslutas av staden. Jag kom till Medborgarplatsen och där köpte jag en falafel med fetaostsallad på en grekisk take away och åt den på en bänk i solen och drack en Coca cola och fick en gratis Svenska Dagbladet av en tidningsutdelare som hade randig tröja och sen gick jag ända till Skanstull där jag tog tunnelbanan tillbaka över bron och det var trångt i tåget och jag stod pressad mot ryggen på en man vars jeansjacka verkade alldeles för varm för jag såg pärlor på hans panna och han luktade öl och rök och bakom mig hade jag en kvinna i gul tröja med en pärm framför brösten och sen kom jag fram och gick ut i solen igen för det här var en av de första riktiga sommardagarna.