Jag kör omkring i en vit VW-bagge
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
„Det här är vad du hör: ett Maxell C90 med Simon and Garfunkels "The Concert in Central Park" från en vit kassettradio. Det är 1982.
Mörkt rågbröd, kaviar, räkost och nyponte. En kokplatta att värma vatten på men inget kylskåp. Det är svårt med mathållningen i vindsrummet hos paret Svensson som jag hyr av, men fönstret ligger mot norr så jag slipper den värsta julivärmen. En säng, en bokhylla, ett skrivbord, en stol, ett mindre bord vid fönstret; ett rum man läser om i romaner. Det kostar några hundra i veckan.
Gymnasietiden är historia, värnplikten gjord, nu vikarie på Oskarshamns-Tidningens redaktion i Hultsfred; första journalistjobbet, manuspapper med karbon, treans radavstånd på Haldan.
Sommarstiltje, solgass, bara solen minns jag. Tid för påhittighet. Jag skriver om jordgubbsodlingar och badande barn.
„"When I left my home and family, I was no more than a boy, In the company of strangers, In the quiet of the railway station, Running Scared. (Ur "The boxer")
Det är tiden för frihet, att sköta mig själv, byta lakan så ofta jag vill. Men tvätten tar jag hem under lediga dagar, till mamma och pappa åtta mil bort.
Jag kör omkring i en vit VW-bagge, jag kör med nedvevad ruta, utanför Stålhagsskolan ropar en kille: "Titta där är journalisten".
Stoltheten: jag är igenkänd. Jag vänder, kör förbi igen.
Jag har träffat Madelene från Växjö på midsommarafton; tunn tältduk, mygg och Villa Franca. 20 och 17, mörk, mjuk, de rundaste kuddar; vanilj. Ofta kör jag till henne sen och stannar över natten. Tolv mil: Målilla, Virserum, Åseda, Norrhult. Sent dit, tidigt tillbaka, Smålands tysta skogar runt om mig och ingen radio i bilen.
„1982: Försvaret uppfatter en ubåt i Hårsfjärden och statsminister Fälldin lämnar in sin avskedsansökan.
Jag är ensam, umgås inte med någon i Hultsfred, tränar löpning längs skogsstigar och den breda riksväg 34, aldrig på krogen, bara brickluncherna på Hotell Hulingen.
Blir senare på sommaren inneboende hos en kollega som har en röd tegelvilla bakom jättestora granar. Där sitter vi och spisar jazz-LP:n om kvällarna, inte så mycket Simon and Garfunkel på kassett. Upptäcker att han gömt Lektyr under badrumsvågen.
Låter sommaren löpa ända in i den tidiga 80-talshösten. Madde hälsar på och jag knäpper upp hennes jeans vid en skogsväg i Vena. Tio år kvar, 15 år, 20, så många år kvar till allt som sedan skulle hända. Jag undrar vart hon tog vägen i livet sen, Madelene?
„Du kunde fått höra "Bella Notte" med Dan Hylander eller "Mors och fars kärlek" med Dan Tillberg, också på kassetter i rummet utan kylskåp.
„Nästa vecka: 1996.