26 april
Den tystlåtne råbarkade fiskaren återvänder i gryningen från det spegelblanka havet. Utan ett ord häller han ut nattens fångst i diskhon i källaren där fisken ska rensas. Fiskkniven är nyslipad.
Rensa fisk är inget roligt arbete, men det måste göras. Ingen återvändo, det vet han. Han tittar ut genom det lilla källarfönstret och ser hur morgonsolen börjar tränga genom morgondimman. Han suckar och börjar rensa.
En flundra och fem strömmingar.
Den här påskhelgen måste varit en av de absolut bästa någonsin. Vädermässigt. Jag minns några påskar med snö, några med regn, åtminstone en med kraftig blåst och ett antal med hyfsat bra väder.
Men ingen som den här.
Under påsken har båten tjärsmorts och kommit i sjön. Midsommarpotatisen har satts. Varpaträningen har intensifierats (ser inte alls bra ut). Motorcykeln har provkörts (växlarna krånglar). Färsk sparris från Sproge. Fåglar i de flesta holkarna. Premiärbad på bastuflotten i hamnen.
Dessutom gjorde jag, helt enligt planerna, på påskafton ett uppehåll i mitt helnyktra halvår. Från nyår till midsommar, men med undantag för en äggtoddy på påskafton. Det blev även en starköl efter bastun och två glas vin till maten.
Därefter somnade jag i soffan.
För några år sedan var det bara Konstnären, Piloten och jag som morgonbadade i hamnen i stort sett året runt (mars till december, Konstnären ibland hela vintern).
Men vi blir fler och fler. I år var Damen med hunden den första. Hon fick snart sällskap av sin väninna Dressyrryttaren. Paret från Vamlingbo har också börjat, Pensionerade rektorn likaså. F.d privatsekreteraren ska snart börja säger hon.
Däremot har Piloten med åren blivit allt mera osynlig på badbryggan, trots att det är nästan åtta grader varmt i vattnet.
Har fått ett mejl från Gun Hägglund i Visby. Hon har läst vad jag skrev om hur det gick med det ideella arbete när bastuflotten skulle göras i ordning. Av alla som på förhand hurrat entusiastiskt kom bara fem personer när det var dags för arbete.
När stormen Per 2007 vräkte upp en massa sten över de gröna slänterna utmed Strandpromenaden i Visby, vädjade en man i tidningen om allmänhetens hjälp kommande söndag med att kasta tillbaka stenarna i havet.
Tjohej, tänkte min gube Janne och jag, det blir kul. Söndagen randades lugn och
vacker, vi rustade oss med termos och mackor och tågade ner till stranden. Inte en käft! Folk kom promenerande och tog långa generade omväga runt oss.
Två snopna norrlänningar frilade under förmiddagen en bänk invallad i sten och en bra bit slänt. Sen gick vi hem och tänkte att hemma i Bredbyn (Ångermanland)
hade det nog jädrar anamma blivit en annan uppställning.
Mannen bakom uppropet blev sedan intervjuad i tidningen om hur det gått.
- Jo, jag såg nåt fruntimmer som höll på där borta.
- Kastade du någon sten själv då?"
- Nä.
Annandag påsk. Bil efter bil med folk passerar, på väg till sina hem och arbeten på fastlandet.
De ser inte det minsta glada och förväntansfulla ut.