Lennart Koskinen är en kul kille. Klok också, oftast. Hörde du hans avskedstal i Domkyrkan i lördags, när han lade ner sin biskopsstav?
Då, när han inte längre behövde använda sitt sinne för diplomati (host host), sammanfattade han det lokala förhållningssättet till förändring så här:
- På Gotland finns ett elfte budord, "Så har vi alltid gjort" och ett tolfte, "Så har vi aldrig gjort". Glöm dem!
I stället, tyckte biskopen, borde öborna tänka mer på det åttonde budet och sluta snacka så mycket skit.
Stor humor. Heja biskopen! Numera emeritus.
Apropå heligheter blev jag nyligen utsedd till profet på helagotland.se. Eller blev jag det? Jag tror det.
Nå. Den framför allt nätburna debatten om transparens och det fria ordet rör i vilket fall på sig. Lokalt puttrande, nationellt kokande. Många är de som deltar med liv och lust, olika perspektiv och olika agendor.
Andra ställer sig på sidan av och säger "Så har vi aldrig gjort!". Eller "alltid".
Som av en händelse har veckans snackis i medievärlden handlat om brist på öppenhet. Om censur. Och det i det allra heligaste: Svenska journalistförbundets medlemstidning Journalisten.
Där jobbar journalisten Paul Frigyes. Eller jobbade. Han sade upp sig förra veckan. Frigyes hade skrivit en krönika om att de sociala medierna måste bejakas av journalisterna och att den traditionella journalistrollen - journalisten - måste förändras. Inte om, utan när. Nu. Nyss.
Det gillades icke av Journalistens chefredaktör Helena Giertta, som stoppade krönikan. Den stämde inte överens med tidningens formella syn på saken, menade hon. Alltså hennes, eftersom bara hon hade gett röst åt den. Alltså ÄR Helena Giertta tidningen Journalisten. Tycker hon, tydligen.
Själv tycker jag Helena Giertta är en dinosaurie. Som borde, kanske inte gå och självdö, men i alla fall avgå.
Om journalisternas egen tidning inte får vara ett forum för självkritisk debatt om nu- och framtidens journalistik, då är vi illa ute. Då är demokratin illa ute. För hur fritt är då det fria ord vi är satta - och har satt oss - att värna?
Det får mig i förlängningen att fundera över mitt fria ord. Vad får jag ge uttryck för utan att min chef, GA:s ansvarige utgivare, sätter ner foten? Visst, jag har fått stryka formuleringar. Men vägrad publicering? Hur skulle jag reagera? Agera?
Tja. Jag har svårt att se att vi skulle hamna där. Vi tycker oftast rätt lika. Dock inte jämt. Och det tycker jag är bra och viktigt. Jag gillar olika.
Alla arbetsplatser mår bra av en mångfald tankar, känslor och perspektiv. Allra helst en tidningsredaktion, eftersom vårt jobb är att spegla och syna verkligheten.
Så. Profeten har talat. Gå nu ut och gör något du aldrig gjort - och sluta gör något du alltid gjort!
Själv ska jag börja använda tandtråd - och sluta dricka kaffe efter 20.00.
****
Bäst just nu:
Mars. Vårdagjämning och min födelsedag. I år nummer 40.
Allt eller inget. Jag älskade filmen och på onsdag ska jag se Länsteaterns hyllade teaterversion.
Du läsare. GA ökade från 9 000 unika läsare (ni som bara läser GA) 2009, till 10 000 läsare 2010.
Eva Buskas. Hon ska bara staka sig igenom Vasaloppet, sedan blir hon GA:s nya nyhetschef. Heja!