Jag saknar aromen av trä och gula flagor
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Själv serverar jag allt för ofta mina barn slentrianmässig pasta och falu. Härom dagen tänkte jag att nu ska de i alla fall få varsin portion med riktigt ordentlig mat. Ingen pasta som svalnar under ketchupen.
Och såg sedan mig själv vispa pulvermos och brunsås från påse, såg mig steka studsköttbullar från plastbytta med företagslogga på. Men lingonen var okej. Fast det var säkert alldeles för mycket socker i.
* * *
Jag kan inte rå för det och det är ju bra att folk skyddar sig, men det finns ändå en slags paradox när rökare bär hjälm när de cyklar.
Sonen där hemma säger rätt som det är, utan nån egentlig anledning för vi är ute och går, att: Det skönaste jag vet är att vakna på morgonen och sträcka ut sig och sen ligga kvar för att man inte behöver gå upp.
Han tycks ha fattat vad det hela handlar om.
* * *
Jag har en bekant från en annan tid, en jag inte träffat på många, som då och då mejlar mig namn på forna tiders hockeyess från Tjeckoslovakien. Ingenting annat. Senast stod det, kort och gott, "Pospisil från Klado".
Med mejlen kan man hålla även de ytligaste kontakter vid någon slags liv. Det är roligt.
I radioprogrammet "P4 Extra" förra torsdagen intervjuade programledaren Lotta Bromé sig själv. Det var bara en vecka efter att jag intervjuat mig själv på 2sidor.
Jag skickade förstås ett mejl till redaktionen och gratulerade. Det är ju inte illa att komma tvåa.
* * *
Ian Hunter kommer med en ny soloskiva 21 juli, hans trettonde sedan Mott The Hoople lade ner. Skivan heter "Man Overboard". I väntan på den kan du skaffa hans senaste pärla från 2007, "Shrunken Heads".
SÅ HAR SVENSKA FOLKET SEX ropade en löpsedel på nationaldagen och det var ju bra för jag undrade just.
* * *
Jag undrar vilka de är, Dusak Zdenek, Neda Marita, Hulda Joi, Rana Verdell, Allyson Pia och alla de andra som envisas med att mejla mig hela tiden. Och hur vet en del av dem att jag vill ha längre penis?
Jag hade blyertspennor att snurrvässa när jag gick i skolan, aldrig såna där pennor där man trycker fram stiftet. Mina var gula och av trä.
När jag skriver för hand i dag gör jag det alltid med svart tusch men jag saknar den där smaken, nej, aromen, av trä, saknar de gula flagorna på tänderna, saknar att spotta träflisor.
Det är så mycket jag saknar.
* * *
Rätt mycket jag inte saknar också. Som moonboots. Och "Miami Vice".