Boken "1001 album du måste höra innan du dör" har samlat damm i min bokhylla några år. Nu har jag dock börjat höra innan jag dör, eftersom ju nästan allt finns på Spotify. Det är ett hårt jobb, men någon måste göra det, som man brukar säga. Jag tar decennierna i oordning och har inlett med 80-talet. Mycket bra, en del desto sämre. Einstürzende Neubautens tyska slagborrsextas lät som helvetet, men Siouxsie & the Banshees skiva "Juju" var riktigt angenäm.
›Jag vet att jag tappat referenserna, men jag har ingen aning om vem Gunilla Persson är.
Det finns många utmärkelser, men varken Nobelpris eller "bäst klädde mannen" lär vara aktuellt. Däremot skulle jag inte ha något emot att få en pizza uppkallad efter mig.
›Litterära ytterligheter härom sistens på färjan; såväl Lars Norén som Mari Jungstedt siktades ombord.
Vår tidigare granne, som upplät sina fruktträd åt mig och hon jag bor med ("det är bara att komma och plocka när ni vill") har flyttat. Utan att berätta det för oss! Det var därför jag i september fann mig stå i den trädgård som tidigare var vår tidigare grannes och fylla en kasse med äpplen. Först när jag gick därifrån upptäckte jag ett annat namn på brevlådan. Premiär som äppelpallare vid passerade 50, tur att ingen såg.
›SM-guld i speedway och seger för Team Putte i "Körslaget" inom bara ett par veckor. Det går bra nu för den stad jag ännu kallar "hemma". Och nu väntar en lång härlig bandyvinter. Riktig bandy.
Jag kommer aldrig på riktigt att komma in i det gotländska, det gör man inte som inflyttad. Bakom den gotländska famnen finns en sluten kärna. Jag tillhör (efter 20 år) fortfarande "dom" i det starka "vi mot dom" som så många gotlänningar tycks få med sig från födseln och som sedan finns som en botten i allt.
Så skrev jag i en spalt i juni. Krönikerkollegan Jenny Persson manifesterar den känslan när hon raljerar över Team Bengan-kören där "typ fem talar gotländsk dialekt".
›Den enda Gunilla Persson jag känner till är en tidigare arbetskamrat som är verksam i Kalmar nu och att det inte är henne det skrivs om överallt i aftonmedia, det är jag säker på.
JAG Ska hälsa på hos mor och far i minneslunden i Vetlanda i helgen och tända ett ljus. Jag ska hälsa från livet och säga att de finns hos mig var dag. Och så ska jag gå in i kyrkan och tända ljus där också. För dem jag älskar, för dem jag älskat.
›Jag fuskar lite, det erkännes. Jag hoppar över de skivor jag själv har och nästan all hårdrock. Då kanske projektet kan klocka in på bara två år.