Mats Pettersson: Jag spann loss som värsta rallyföraren

Jag hade tänkt skriva om att en av fördelarna med att bli äldre är att man slipper hets och press om att man ska vara eller se ut på vissa sätt.
Jag tänkte spinna vidare på hur skönt det är att stå vid sidan av och titta på folk som springer runt, runt i ekorrhjulet i jakten på det perfekta kroppen/jobbet/bilen/huset eller vad det nu är.
Sen såg jag mig själv i spegeln och insåg att jag också springer i ekorrhjulet, och så föll hela min fina teori.
Jag har lätt för att på avstånd, helst genom en tv-skärm, skratta åt och raljera över andra människors hetsjakt på lycka och de perfekta idealen. Plastikopererade blondiner, bantande tjockisar i hälsoprogrammen och de perfekta trägolven i renovera-dig-lycklig-programmen.
Men verkligheten är sällan mer än en spegelbild bort. Alla jagar vi något.
Ingen vill vara en medelmåtta. Alla vill vara bra på något. Är man inte snygg kan man ha en fin bil. Eller ett coolt hus. Eller perfekta barn, för den delen.
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att värja sig eftersom nästan allt går ut på att jämföra.
Jämföra köksinredning, badkar, kaffebryggare, viktminskning, sexliv, antal lyckade kakbak eller trivselfaktorn på fredagsmyset.
Tv-tablåerna och söndagstidningarna är en enda orgie i jämförande, vem har det bäst eller finast, vem har det värst, vem är lyckligast?
Jag har en kompis som har en rätt fin bil. Så en dag berättade han att han skaffat en snorkel till bilen. En snorkel? Jo, sa han, för om man ska köra i en meter djupt vatten kan det vara bra om bilen inte stannar.
Det framgick aldrig riktigt vad han skulle ut i en meter djupt vatten med bilen att göra.
Men det är onekligen ganska kul, jag känner en kille som bor på Gotland och som har skaffat en snorkel till sin bil ifall glaciärerna skulle smälta över en natt.
Och det är lätt för mig att göra mig lustig på hans bekostnad eftersom jag inte är med i biltävlingen med min risiga gamla nittifyrfemma.
Däremot har jag en Harley-Davidson, en veteranmotorcykel som kan vara ett av världens onödigaste fordon. Den är onödigare än en snorkel. Men tuffare. Tycker jag.
Eftersom jag har coolast motorcykel av alla jag känner (sorry Emil och Tobbe, min electra vinner) så leder jag den tävlingen.
Det är i alla fall en tröst. Jag är inte snyggast eller mest vältränad, jag har inte mest pengar, finast hus eller ballast bil. Jag är en medelmåtta.
Men jag har en extremt tuff, om än onödig, motorcykel.
Ha!

Vi män, patriarkatet som det ibland kallas, är bortskämda.
Inte bara det att vi tjänar mest och har mest makt. Det är förvisso saker som är bra att ha, men är ändå bara materiella ting.
Däremot är det mer okej för män än kvinnor att åldras. Enligt den norm som råder kan vi lugnt luta oss tillbaka och förlita oss på "de grå tinningarnas charm", liksom på skoj leta grå hårstrån i skägget och skratta åt spindelnäten i ögonvrårna. Bara vi inte blir smällfeta kan vi se ut ungefär hursomhelst för vi duger ändå.
Vi kan ägna åt oss att tävla i snorklar, motorcyklar och hus och ingen bryr sig om att vårt glesnande hår blir allt gråare.
Då och då får någon åldersnoja och bestämmer sig för att springa Stockholm Marathon eller åka Vasaloppet, men han blir inte hånad för det, tvärtom.
Åldrande är inte könsneutralt. Och jag är tacksam för att jag är man.

Jag fick ge mig till slut. In i det längsta vägrade jag skotta gården.
Min taktik har varit att köra lite extra fram och tillbaka med bilen och så klarar man sig ett tag till.
Men så häromveckan, efter en natts snöstormande, förvandlades mitt liv till en sketch i "Mr Bean".
Båda ungarna fastspända i nittifyrfemman, dagislämning och minst två decimeter nysnö. Jag tänkte att "skotta är för fegisar" och om jag bara tar sats kan jag backa ut ur grindhålet.
Jag spann loss som värsta rallyföraren med bakhjulsdriften och kom - precis till grindhålet. Ena stolpen blockerade effektivt förardörren och jag fick sitta som en idiot och blinka med helljuset tills den inte så imponerade sambon kom och knuffade loss mig.
Vad lärde jag mig av det? Jo, att ta mer sats.
Sagt och gjort, högre fart, med en hårsmån missade jag grindstolpen och studsade rakt över vägen och in i snövallen på andra sidan. Till barnens förtjusning.
Om inte grannen kommit till undsättning hade jag suttit kvar där än.
Men nu har jag skottat. Och fan ta den som säger att snö är vackert en gång till.

Veckans lista. Fem favvoprogram på tv för tillfället.
1) "24" säsong 8, sänds nu på TV400. Jack Bauer är kung.
2) "Solsidan". Garvade läppen av mig åt den snåle grannen sist.
3) "Melodifestivalen".
4) "2 and a half men". Beroendeframkallande idiot-tv.
5) "Let’s dance". EMD-Mattias vinner alltihop.