Första dagen som arbetslös ligger jag i sängen till halv tolv på förmiddagen. Bara för att jävlas. Med vem vet jag inte. Sen går jag upp, drar igång stereon och dansar, dansar, dansar. Markus Krunegård, remixad av Detektivbyrån sjunger att han är en vampyr. Och jag dansar.
Dansar bort allt det ledsna. Skiter i mina plikter som nybliven arbetslös. Som arbetslös bör man nämligen i stället bli hushållerska i sitt eget hem. Städa. Diska. Stapla ved. Damma av. Förvandla hemmet till en trivsam atmosfär där familjen tillsammans kan slappna av om kvällarna när familjefadern kommit hem från sitt fasta arbete. Det är straffet.
Fuck off, vill jag skrika.
Leker med tanken på att lämna en lapp, dra ner till båtterminalen och ta första båt härifrån. Bara få komma ifrån lite. Står inte ut med att gå runt på den här jävla skitön sysslolös. Står inte ut med att vara hushållerska. Står inte ut med att vara värdelös och obehövd.
Men jag är ju vuxen nu. Mor och allt. Och vad skulle folk säga, om man bara stack sådär? Och för vilka pengar skulle jag ens göra det. Jag räknar inte med att kunna inkassera något förrän om minst tre månader när alfakassan bråkat klart. Alfakassan och försäkringskassan. Dessa djävulens instanser. Redovisa varenda dag. Varenda timme. Skicka in intyg på intyg. "Vad gjorde du torsdagen den 11 maj år 2009? Du vet inte. Ja då blir det inga pengar."
Känner mig som en jävla barnunge och känner att jag vill vara en jävla barnunge. En som skriker och gapar och dansar och skiter i allt. Såhär blir det alltid när jag hamnar i någon form av kris och inser att jag måste ta tag i det själv nu. Att det inte finns något annat val. Inget bananskal att glida på. Nu måste jag göra allt själv.
Men först. Först måste jag bara få... Få ligga i sängen till tolv. Stereon på högsta. Kicka ut dammsugarn i snön. Låta barnen äta burkmajs och nudlar till middag varje kväll.
Sen får jag ta tag i det.
Fan vad bra den är, den där låten. Dragspelet! Vad vackert det är! En gång bankade han som spelar det dragspelet på min dörr och lämnade en present. Det är ganska häftigt.
Nu jävlar måste jag dansa. Dansa mig till en lösning. Dansa bort det ledsna.
Hela världens hunger samlad i mig
Ps. Nej, jag har inte fått sparken från tidningen. Jag jobbar inte på tidningen. Har inte fått sparken överhuvudtaget, utan fått gå av opersonliga skäl. d.s