Jag tänker på kärlek men det är för stort
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag tänker på Yoko Ono, på Annabel Lamb och på hon jag bor med som inte fick på korken på Retsinan sen vi ätit grekiskt och hällde slatten i en PET.
Jag tänker så mycket, hur tankarna bara går. Bara medan jag skrev den raden och den här rör jag mig genom hela universum.
Jag tänker på Sumpan vars minicykel gick av och han tvingades bära hem den i två delar sen, tänker på lukten av blåstenciler, hur vi bland dagens alla datautskrifter missar denna doft, tänk dig, du i min ålder, att det finns de som aldrig känt doften av ett geografiprov med blå skrift, tänker på doften av speedway, hur jag känner den ända hit trots att den knappt finns här längre och jag dessutom är täppt i näsan.
JAG TÄNKER PÅ kinky grejer, att det alltid är någon i stan som pippar, tänker på och undrar över varför håret i öronen blir grövre med tiden och jag tänker på Malou von Sievers, hur hennes förmiddagsprogram i tv4 är alldeles formidabla eftersom de inte värjer för det långsamma och svåra i vårt annars så snuttiga mediesamhälle och att jag tyvärr allt för sällan har möjlighet att se dem.
Jag tänker på Stefan, min gamle vän, och när vi drack skumpa vid galgen i nyårsaftonens svinkyla och jag tänker att vi ses alldeles för sällan och jag tänker på kärlek och sen tänker jag inte på kärlek längre för det är alldeles för stort och ogreppbart men jag tänker på vänskap och sen tänker jag inte på det heller för det är ännu större.
JAG TÄNKER OCKSÅ att jag måste köpa den rätt nya Baader-Meinhof-filmen på dvd, fascinerad som jag är av 70-talets terrordåd, och jag tänker på hur modeuttrycket "sätta ner foten" kan ha fått sånt genomslag, jag kan inte annat än se alla dessa som ska just "sätta ner foten" stå och stampa som tre-åringar och vad blir bättre av det?
Jag tänker på att Dan Hylanders "Du är det vackraste" väl inte precis är nyskapande men ändå - äntligen - en frodig ny Raj Montana-låt och jag tänker på hans vänliga ord sist jag ringde för en notis i bladet: Men så bra, då har du fått vad du vill och jag har fått lite uppmärksamhet".
OCH SÅ TÄNKER jag på att förr hängde kommunalarbetarna över spadhandtagen och lät tiden gå men nu stirrar vi in i tröga datorer och jag tänker på hur många arbetsdagar som går åt till teknik som inte funkar och jag tänker att jag gillar att stå i köket på lördagseftermiddagarna och hälla upp en öl i något av de höga glas jag en gång köpte i det som då var Västberlin, stå där och förbereda middagen och samtidigt lyssna på Sportradions kast mellan alla dessa arenor.
Till helgen blir det nog nåt med kyckling.