Jag tror att det handlar om kärlek
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Han som jag är kär i, tröstade mig.
Sen somnade vi. Två timmar senare vaknade jag av att dottern illvrålade nerifrån sitt rum. Försökte, som vanligt, tvinga upp min sovande man, men kom sedan ihåg att han ju faktiskt skulle upp och jobba extra klockan sex och att jag helt enkelt skulle bli tvungen att ta tjuren vid hornen. Sprang ner och insåg på vägen att jag var oerhört pinknödig. In i dotterns rum. Hon var heltäppt i näsan och kunde i princip inte andas.
Nässprayen låg fortfarande nedpackad så jag var tvungen att tända alla lysen och leta reda på en annan spray. Sedan var jag tvungen att gå och pinka och dottern blev naturligtvis klarvaken och vrålskrek nu. Hennes pappa kom ner och vi smågrälade lite, innan han fick gå upp i sängen igen.
Själv fick jag vara vaken med en nu, jättepigg liten unge. Jag själv ville hela tiden somna. Efter två timmars vakenhet fick jag panik och började återigen grina lite diskret av trötthet. Ytterligare en timme senare, klockan 06.00 somnade hon slutligen och jag kunde äntligen gå i säng, medan hennes pappa, efter en ganska sömnlös natt, tvingades upp för att jobba.
Halv nio vaknade hon igen. Jag släpade mig upp. Gjorde frukost åt lilltjejen, drog fram en madrass på köksgolvet och där låg jag sedan i 3 timmar, som i vakenkoma. Dottern lekte snällt omkring mig.
Klockan 12 kom äntligen fadern hem, ganska utmattad han också, men han insåg ändå att mitt tillstånd snart var av allmänfara och skickade upp mig i sängen. Sen åkte han och handlade diverse goda saker som han smög upp med till mig. När dottern slutligen somnade den kvällen hade vi klarat av ett dygn i helvetet kändes det som.
Den kvällen låg vi nära, nära varandra i sängen och bara pratade om hur fint vi ändå har det i vår lilla familj, trots dagar som dessa. Sedan planerade vi veckans matschema, veckans dagislämningar och hämtningar och sen pussades vi jättemycket innan vi äntligen fick somna.
Jag tror att det är det som kärlek handlar om. När det är som allra, jävla värst och man tror att man ska bli galen, så håller man ihop. Man kan gräla om vem som dammsög senast, eller om vi verkligen ska ha tv:n påslagen på morgnarna, men när det verkligen gäller, då ställer man upp för varandra och stöttar varandra och håller ihop helt enkelt.
Tänk att vinna 24 miljoner kronor! Jag och min käraste började genast fantisera om allt vi skulle göra om vi vann en sådan summa. Allt och allt, vi skulle köpa en ny dubbelsäng, ett hus på landet, en snygg bil till mig när jag tar körkort och så vill han ha en platt - tv. Jag vill ha lamm.
Min stora dröm i livet är ett hus på landet där jag kan ha lamm. Och kanske några höns. Men helst lamm. Denna barndomens stora glädje. Nappisar, lammskit och bräkande.
Det är egentligen inte alls särskilt mycket jag begär av livet. Ett hus, en bil och några lamm.
Är det någon som har varit på Gotlands enda arbetsförmedling på senaste? Det finns cirka 3000 arbetslösa på ön, varav cirka 1000 är heltidsarbetslösa. Så vi är ändå ett gäng som har besökt denna instans.
Som har tvingats stå och köa i ibland upp till två timmar, bara för att komma fram till disken där man får en nummerlapp! Ja, det är sant! På Ams i Visby gör de verkligen klart för en att "nu när du ändå är en värdelös samhällsdeltagare så kan du gott stå här och köa hos oss i några timmar.
Det är väl ändå inte så att du har något bättre för dig?". Ingen har en tanke på att vissa kanske har barn på dagis som ska hämtas, eller andra saker inbokade, som man ibland faktiskt kan ha, trots att man är arbetslös.
De bör, helt enkelt, anställa en två, tre personer till som kunde hjälpa till. Och vips var det bara 2998 arbetslösa kvar!
Hur avgör man egentligen om någonting är sexuellt? Och vem ska man tro på, personen som blivit utsatt för, vad personen upplevde det som, ett sexuellt ofredande, eller personen som utfört det och hävdar att det inte var sexuellt? Jag vet inte.
Det enda jag i alla fall tror, är att barn, som så sällan påträffar sexuellt beteende, märker det när det sker, eftersom den där klappen i rumpan är så totalt annorlunda än mammas klappar. AMEN.