Nu är det jul! Snart i alla fall. Känner ni den? Känner ni att den närmar sig?
Själv har jag börjat med listorna. Småsakerna till paketkalendern är köpta sedan länge. Ett antal julklappar väntar redan i min garderob. Jag har alltså redan kommit en bit på väg så att säga. Och nu är jag i listfasen. Listfasen går till så att jag letar fram ett litet anteckningsblock som jag bär med mig överallt från den första november till den tjugofjärde december.
I det antecknar jag sedan varje liten tanke som slår mig. Varje liten sak jag kommer på att jag måste komma ihåg.
Jag har en lista över vad som ska bakas, en över vad som ska köpas och en över vad som ska städas.
Här om kvällen när jag låg i sängen och tittade på en film om Sylvia Plath slog det mig plötsligt att jag genast måste ta reda på hur man gör det populära godiset som kallas "rocky road". Så just innan Sylvias självmord tvingades jag googla recept för att sedan föra in det under "att baka" och sen alla ingredienserna under "att köpa".
I dagarna är det dags för julkortspyssel och sedan blir det adventspyssel, luciaförberedningar, inte glömma att köpa luciaband, inte glömma att köpa såna där små svampar i plast till adventsstaken och glöm för allt i världen inte att köpa ljus, som förra året!
Som stämningen dog när far i familjen tvingades avbryta adventsfikamyset för att åka till affären och köpa kronljus!
Ja jag hör ju själv att det inte låter särskilt sunt det här. Men jag tycker att det är okej att vara julfascist så länge man tycker det är roligt! Dessutom har jag bättrat mig med åren. De årliga sammanbrotten minskar stadigt i antal, vilket på ett sätt kan vara lite tråkigt för de där årliga julsammanbrotten är ju tillfällen man sedan minns och eventuellt kan skratta åt sedan, några år senare.
Julsammanbrott jag kan skratta åt numera:
? Andra julen som gravid. Jag hade lågt blodtryck, diabetes, lågt järnvärde, magsår, foglossning och konstant illamående. Jag satt och putsade rent ett element när det kom - sammanbrottet. Jag skrekgrät rakt ut. Helt slut. Jag undrar än idag varför jag prompt skulle putsa ett element när jag mådde så uppenbarligt dåligt??
? Två jular i rad har jag brutit ihop den 30 november när jag suttit med 48 småsaker framför mig, redo att slås in inför morgondagens första paketkalenderöppning. Två jular i rad har min man, som egentligen är emot hela grejen med paketkalender, fått slå in, snöra fast och slutligen spika upp den gamla bonaden där 48 små paket fästs varje år. Själv har jag legat i fosterställning och hulkat.
? Förrförra julen när magsjukan kom till huset bara några dagar innan julafton. Den kampen. Mamma som kom in och städade. Spykramperna. Alla inställda släktkalas. Nej, det är svårt att skratta åt den än idag faktiskt.
? Året då vi inte fick tag på någon julgran. Paniken! Paniken! Gråten kvällen innan julafton. Glädjen när morsans kille räddade julen genom att helt enkelt gå ut i naturen, smälla ner en gran och föra denna magiska gran till vårt hus på självaste julafton! Det var en magisk jul! Kan även bero på feberdimmor eftersom jag vaknade med feber den julafton.. Men mest var det nog glädje.
Hohojaja så att säga. Ibland funderar jag över hur det kunde komma sig att just jag blev en sådan julhysterika, så att säga.
Då ringer min mor och nämner i förbifarten att hon precis har gömt de sista julklappar i sin garderob - de till katterna.
Klapparna till barnbarn och barn är klara sedan augusti ungefär. Och då förstår jag plötsligt.