Jag var i helvetet - och överlevde
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som av en slump så köpte jag faktiskt ingenting alls den dagen.
Det är ett lovvärt initiativ, vi köper otroligt mycket onödigt som vi inte behöver, prylar som i princip börjar samla damm redan på väg hem från affären.
Och för att täcka upp vårt behov av att handla tillverkas det bara mer och mer - skräp.
Jag vet, jag borde inte skriva det, men här är faktiskt en grej som var bättre förr.
För det känns som om man för inte så länge sedan gjorde saker som höll mer än en vecka.
Idag släpar vi hem tonvis av leksaker till ungarna, för att ta ett exempel, som faller i bitar bara man tittar på dem. Plast som spricker, ben som ramlar av och knappar som lossnar.
Dockskåpet ser ut som Beirut efter bombningarna, och då har tjejerna inte ens börjat leka.
Min mamma har kvar samma dricksglas som jag drack mjölk ur som liten, medan jag tvingas köpa nya en gång i halvåret för att mina inte pallar att köras i diskmaskin.
Och ny teknik är ju bra på många sätt, men baksidan är att det inte går att laga saker när de gått sönder. En platt-tv är bara att kasta på tippen om bilden börjat hacka och en ny bil behöver du vara datatekniker för att gör en felsökning på.
Du får antagligen inte ens byta olja på den om garantin ska gälla. Inte ens vinterdäcken kan du sätta på själv utan specialverktyg.
Då kan man ju invända att man får vad man betalar för, och att jag är en snåljåp som inte kostar på mig kvalitet.
Och visst är det så. Men alldeles oavsett min eventuella dumsnålhet så vill jag bestämt hävda att till och med lågprisskräpet höll bättre kvalitet förr.
Och apropå dumsnålhet så har jag varit i helvetet och överlevt.
Vi har klarat av Junibacken, en ökänd turistfälla för barnfamiljer i Stockholm, en lördag förmiddag under en lönehelg.
Ibland funderar jag om jag inte gör mina ungar en björntjänst genom att släpa med dem till såna ställen.
Alltså, tanken är god. Här har vi ett lekpalats inomhus på temat klassiska svenska sagofigurer, komplett med Pippiuppträdanden och rutschkanor.
Men stressen är så total, trängseln så överväldigande och om jag som normalbyggd vuxen tycker det är segt att ta sig fram, vad tycker då en tvååring?
Överallt springer föräldrar omkring och letar efter borttappade ungar, några gråter, paniken stiger och jag får svettbrytningar och feber.
Så äntligen hittar man nånstans att sitta och tänker att saft och kaka vore en bra idé. Det är då man märker den där dumsnåla girigheten som alltid dyker upp på ställen med monopol på servering.
Notan för två kaffe, två festis och några kakor landar på 150 spänn.
Det där känner man igen från typ överallt, tyvärr. Kneippbyn i somras var en uppvisning i dumsnål girighet med över 20 spänn för en flaska vatten. Destination Gotlands frukostbricka, popcorn på bio, listan kan göras oändlig.
Ändå köper jag och blir inte kvitt rösten som sjunger i bakhuvudet "lurad, du är så lurad!".
Lurad är jag inte ensam om att vara.
Det blev även de medier, med Aftonbladet i spetsen, som gick på pr-kuppen om att en spelskandal låg bakom framröstningen av Gotlands lucia.
Ett samtal till luciageneral Rolf Wahlgren hade räckt för att spräcka nyheten, eftersom antalet röster låg på precis samma nivå som tidigare år. Men man ska ju aldrig kolla en bra story, heter det.
Och de som gick på minan är välkomna att delta i luciatåget med sina dumstrutar som stjärngossehattar.
Förra veckan var jag lite spydig mot extremister, både höger- och vänstervridna sådana.
Jag hade väntat mig reaktioner, och de kom också som ett brev på posten. Eller mejl i mejlboxen, rättare sagt.
Här är en lista jag fick av en manlig läsare (såklart, det är alltid män som av nån anledning skriker högst även i dessa sammanhang).
Jag tyckte det var lite kul, så därför får ni läsa också.
1) Låt mig få slippa idiotiska artiklar med begrepp som Adolf-tryne, extremister, rashat, begåvningsreserv med mera.
2) Låt mig istället få läsa intressanta artiklar där ni låter alla komma till tals utan att ni vinklar och vrider på innehållet.
3) Varför inte låta etnologerna och historikerna på högskolan reda ut vem som är svensk och vad som är svenskt. Där finns nog tillräckligt med kunskap för att räta ut dina frågetecken.
4) Eftersom mångkultur och flyktingar av många ses som en naturlig del av dagens Sverige, då borde man också kunna kritisera detta. Varför görs det aldrig i GT. Varför säger ni inte ifrån när svenska tjejer våldtas eller blir kallade svennehora. Varför är ni så tysta när folk spottar på Sverige och nedvärderar vårt land. Har ni någon åsikt överhuvudtaget?
5) Jag önskar dig en god jul och ett gott nytt år.
Så skrev han. Och tja, vad säger man?
Punkt fem var trevlig, men annars var det just den här typen av argument jag syftade på när jag skrev att det inte är begåvningsreserven vi har att göra med.
Etnologer? Ja, jösses.
Jag kommer osökt att tänka på ett citat av Arne Anka: "Att tänka innan man talar är som att torka sig i röven innan man skiter".
Men jag trodde att alla förstod att Arne Anka är en seriefigur och inte en vettig förebild.
Så var dock inte fallet.