Jag vet att jag bara bidar tid inför nåt annat
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
„Det här är vad du hör: Ulf Lundells LP "Det goda livet" med grå etikett på konvolutet: Prisgrupp 9. Det är 1987.
Fredagskväll på försommaren och dammet irrar i solgatan genom rummet. Det är min första egna lägenhet i staden där jag växte uppp. Väggspeglarna där i hörnet, ormbunkarna, jordgloben, trummorna i trä och de afrikanska maskerna på väggen. Tredje våningen mitt emot stationen, där nere går rälsbussarna mot Nässjö och Kalmar.
Jag sitter i fönstret, ser på bilarna och räknar varven, raggarrundan går förbi ute på Stationsgatan.
Tar en het dusch, rakar mig med hyvel, lukten av Lagerfeldt. Grundar med Bardolino. Stadt i kväll. Igen.
„"Här har du en man, som du inte vet nåt om, vad du än sett, vad du än hört". (Ur låten "Det goda livet").
Inga kompisar, INGA av de gamla. De har flyttat för jobb och skolor. Jag har blivit kvar, sportreporter på Vetlanda-Posten; far landet runt med bandy, fotboll, speedway, hockey. Upplever, skriver, faxar hem, tar en special med gurkmajonäs i någon korvmack på väg genom natten sen.
Men denna ensamhet. Tyr mig till min skrivmaskin, en orange Contessa. Sitter under min gula skrivbordslampa efter jobbet och skriver dikter, noveller och små berättelser och sparar i pärm efter pärm.
Jag går på Stadt, tyr mig trevande till nya umgängen; Frans, Wenner, Isak, andra som blivit kvar. För att stå ut, i väntan på vadå.
En kväll hånglar jag med Katarina vid de enarmade banditerna, en annan dricker jag armkrok med bandy-Putte vid pissrännan, en tredje kommer Camilla med rälsbussen från Ekenäs och en fjärde tar jag bilen och bara kör, kör.
Det mesta av det här står mig upp i halsen, jag vet att jag bara bidar tid inför något annat, något mer och något, tror jag, större, bättre.
„1987. Spionen Stig Bergling avviker från en permission och Carola förlovar sig med Runar.
Vit kavaj, mintgrön skinnslips, blå skinnskor och tid som rinner. Luncher på restaurang "Mandarin", jag är stammis och kan få currysås till allt.
Ensam sportreporter i småstaden; "va fan skrev du så för!?". Jag håller en leende mask. Men: måste våga utmana det invanda, trygga för att växa.
Jag vågar, till slut. Kommer in på Nordens folkhögskola, säger upp mig från tidningen och sitter ett år på Biskops Arnö i Uppland och skriver dikter, noveller och små berättelser som jag sparar i pärm efter pärm. Sen öppnar jag en lucka och kliver in i resten av livet.
„Du kunde också fått höra Eldkvarns "Kungarna från Broadway" eller "Tango in the night" med Fleetwood Mac.
„Nästa vecka:2010.