Jag är en paketlösning. Med kamera och penna blir jag skickad långt ut på fältet. Förutom under svampsäsongens kulmen levererar jag alltid pålitligt i tid. Och jag älskar de ensamma bilturerna. Gotland är så vackert. Hösten är som att rulla fram genom min pappas färgpalett. Eken i Vänge som bildar en port över vägen söderut. Den slingrande biten genom Eksta, Sproge och Silte, med vitputsade parstugor och lönnar som glöder. Men för den som är född med en aning svärta och svårmod i själen är grådagrarna ändå de bästa.
Längs vägen till Fårö flyter himmel och hed ihop. Bergmanväder. Jag rullar ombord på färjan. Det skulle ha kunnat kännas som Cha-rons båt. Färjkarlen Cha-ron, som i sin båt forslade de döde över till dödsriket i den grekiska mytologin. Men så är det inte. Det här är färjan till livet.
När jag öppnar den stora järngrinden in till kyrkogården ligger Kyrkvikens vatten stilla. Jag tänker på den sista rofyllda kvällen tillsammans. Vi satt på en bänk på lasarettet. Han i sin sjukhusrock. Vi tittade ut över havet, på lanternorna från en båt i fjärran. Här på Fårö och samma hav känns min pappa mer levande än någon annanstans.
Jag gör det jag skall. Tar mina bilder. Skriver ned några väl valda citat, och krokar upp ett framtida reportage i min favoritgenre. Dagens GA levererar jag till mina vänner. Av hävd har partifärg styrt val av lokaltidning i det hemmet. Men de är gudskelov två. Där har GA kallats "den förbjudna skriften" på skoj av den andra hälften. Jag vet hur mycket en GA värmer, särskilt personligen levererad i dörren.
På hemvägen från Fårö passerar jag tältlägret vid Ojnare. Där inne är ett fantastiskt svampställe för rödgula trumpetsvampar. Chefen väntar på jobbet, jag avstår därför svampen.
Inser att min supertipsare ensam kan ha avgjort svampställets öde. Han satt en söndag i Nynäshamn och väntade på färjan. När han upphetsad ringde mig hade 70 poliser rullat på färjan. Vad skulle alla poliser göra på Gotland?
Jag funderade 10 sekunder i telefonen innan polletten föll ner. Klockan 11.00 var jag den enda reportern som visste att insatsstyrkan var på väg. Jag väckte en chef. För säkerhets skull ringde jag även den andra. Tipsaren hade ringt Ojnarefolket, de var lika beredda som GA i Visby hamn. Sedan är det historia vad som hände.
Tipsare har en egen plats i mitt hjärta. Där har varit trängsel den senaste tiden. Flera gånger i höst har GA:s förstasida toppats med det som börjat med en anonym röst i telefonen.
Men inget slår hittills killen med bussen. Det är flera år sedan en man ringde och sa att han hittat en buss i sin sommarstuga.
- Va´, en buss, svarade jag skeptiskt tipsaren.
Utan några större förhoppningar åkte jag ut till stugan. Naturligtvis hade mannen rätt. Stugan var byggd omkring chassit från den gamla Snäckbussen. Man måste alltid tro att precis vad som helst är möjligt. Oftast stämmer det.
070/593 08 63 är tipstelefonen till mitt hjärta.